Satte mig först vid datorn för att göra undan ett par saker men det verkar som  att båda barnen sover oroligt och efter att ha gått från rum till rum så är det nog  bara glömma den idén och kanske försöka lägga mig jag också. Det kanske lugnar mig lite. 

Så vad är jag egentligen rädd för då?

Martin berättade om en arbetskamrat vars sambo var rädd för att ett flygplan skulle krascha in i deras hus när hon var själv. Riktigt så farligt rädd är jag väl inte. Mer bara att jag känner mig otillräcklig och att jag stressar upp mig för att dom ska bli sjuka. 

Förut tyckte jag det var väldigt skönt att vara ensam efter läggning. Se en film, skriva, pyssla med ett fotoalbum eller bara zappa. Vara själv och njuta. 

Men det har jag svårt för nu och detta vill jag tillbaka till.

Därför är det väl ganska lämpligt att sambon spelar fotboll ibland. Så jag får öva.