..... är vad jag går på nu. åh så gott det vore med lite bullar och kakor så här till eftermiddagskaffet! och choklad, och glass.. och kladdkaka! det blir en liten detox såhär för mig, dom 2-3 veckor jag ska vara utan mjölkprodukter. och det är ju något positivt, jag hade liksom hamnat i en ond jagtyckersyndommigsjälv spiral. jag som var peppad på gå ner i vikt och leva sundare får nu verkligen leva upp till mina ord. jag får ta mig en till promenad så jag har något annat att göra istället för att tröstäta, och det ska verkligen bli spännande att se om både jag och lillan mår bättre av detta. det kan jag nästan garantera.. sen är det ju bra om jag kan fortsätta på den här vägen, men det är ett jobb för framtidsannelie att ta tag i. 

idag har det varit mulet, soligt och regnigt. varje gång jag tittar ut är det något nytt på gång. vi tog med oss mormor på maxi för att inhandla lite mjölkfria produkter åt mig, och sen blev det bad-dags för Ellen. hon somnade sen i min famn i handdduken, och där ligger hon nu. vi får väl se hur länge hon sover!


Nu ska jag passa på att ställa in matvarorna i skafferiet. 






Idag är vi förresten i tidningen :-)

Idag har vi fått ännu en dag tillsammans alla tre, tittat runt lite efter en ny bil då vi båda kände oss lite bättre med förkylningen. Så imorgon är det åter dags för mig och lillskorven att vara ensamma hemma. 



Har haft underbart väder dom senaste dagarna, och vi passar på att promenera så mycket vi kan innan snön kommer. Jag känner tyvärr mörkret komma smygande och med det, tröttheten och nedstämdheten.. Men i vinter ska jag i allafall mysa hemma med min dotter och försöka bara vara, och njuta varje dag av att slippa vara på jobbet! Gah! Hösten är fin med alla tända ljus och det är mycket roligt som händer i år, vi har mycket att se fram emot. 

För övrigt letar jag efter låtar och texter att ha vid dopet. Om någon har en bra idé så får ni gärna hojta till!

JAg önskar att jag själv hade stake nog att läsa upp något, men jag kommer vara allt för känslomässig för att göra det. I såna fall skulle det nog bli denna..

Älskade barn

av Jessica Nilsson

Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.

Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg
Älskade barn

Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg
Älskade barn

Eller nåt sånt. Hittade den på internet och blev lite kär, finns ju så himla mycket fint. Vi ska ha två killar som spelar gitarr och sjunger ett par låtar i kyrkan så jag letar efter inspiration,... just nu har jag fastnat för Isn't she lovely med Stevie Wonder, men vi får se..

Nu skriker Ellen efter mig, vi ses..

så trött så ögonen går i kors. 

men nu sover hon äntligen. så hade vi kämpat ännu en dag med att hålla oss vakna. skrik och skratt i blandad kompott. åh vad jag älskar min lilla familj. 



förra veckan var jag på Åkerbloms och köpte denna, tänkte jag skulle göra en liten bok om Ellens första år. det är en almanacka som man liksom bestämmer lite själv när den börjar och slutar.. det står inga årtal, eller veckodagar utan det fyller man i själv. så jag började förstås vid Ellens födelese, eller ja- dagen innan, då värkarna började. ska försöka skriva ner lite då och då vad som händer i hennes liv, och jag hoppas att jag håller i detta nu så det inte bara rinner ut i sanden. känns som lite roligt att ha kvar. 

Vi har åkt på förkylning, jag och Martin. Lillan har klarat sig än så länge och förhoppningsvis behöver hon inte uppleva sin första förkylning än på ett tag. Vissa säger att barn som ammar inte blir förkylda, men jag vet inte vad jag ska tro riktigt..

Den enda fördelen med förkylningen är att Martin är hemma från jobbet och vi får mysa tillsammans. Han och lillan ligger i sängen och försöker somna om. Han har varit ledig sen i torsdags, efter att ha jobbat 10 dagar i rad, och vi har hunnit med en hel del under dom här dagarna. Ellen har fått vara med på kräftskiva för första och andra g¨ången i sitt liv. I fredags blev det kräftor hos Farmor och i lördags hos moster Carola i stugan, på söndag hann vi även med ett kort besök hos moster Sussi, det var längesen vi sågs och alltid roligt. 




Imorgon kommer det hit ett kille från ELON och ska installera vår diskmaskin, WOHO! Jag har varit lite anti hela grejen med diskmaskin eftersom vi bara är 2 st, men vi hittade en till ett så bra pris att det var bara att slå till. 

Skriver mer senare idag, för idag ska jag verkligen försöka få till det här med egentid.. nu när vi helt plötsligt fick en extra dag tillsammans!

nu när lillan har sovit en och en halv timme (för en gångs skull!), vet jag inte riktigt vad ja ska ta mig till?
vart börjar man?
egentid, dyrbar tid, vad gör jag?
har hunnit med att röja undan lite här hemma, tvätta av mig, satt på lite smink, sopat, diskat, stoppat in nappen 20 gånger, fyllt på skötväskan, bytt soppåsar, bäddat sängen, surfat lite, försökt pumpa ur lite mjölk... och sen?

idag är hon 6 veckor och jag har en konstig känsla av att vara utvilad efter att ha fått sova ostört. aldrig i mitt liv har tid varit så dyrbar, egentid eller tid i allmänhet. att vara effektiv och lära sig prioritera, det är något man får på köpet som mamma. och visst är det väl tur man är kvinna, så man kan göra två saker samtidigt :-) 


men sen är man ju aldrig nöjd. jag kommer säkert snart börja noja över att hon sovit för länge, vara rädd för att hon inte kommer sova inatt istället! precis som jag var orolig igårkväll över att hon inte skulle sova, men när det visade sig att hon sov... 7 timmar i sträck! (för första gången!) ja den här lilla tjejen vet man aldrig vad hon ställer till med, så det är lika bra att inte oroa sig och bara följa med liksom. :-)


ikväll kommer ett par vänner hit och ska äta middag, dricka ett glas vin och umgås lite. och jag ska färga håret! äntligen. så nu blir det lite lunch, för både mig och ellen, och sen tar vi en sväng till maxi.

igår var en riktigt tung dag! ellen hade bestämt sig för att hon skulle vara vaken. punkt. vi försökte med konstens alla regler men vi lyckades inte få henne att somna mer än, ja en kvart kanske som längst. till slut när klockan var halv elva, gav hon upp. och sov till fem nästan. helt otroligt.

idag har det gått lite bättre, hon har sovit i korta perioder under dagen, och för ca tjugo minuter sen slutade armarna att fäkta och benen att sparka. blir spännande att se hur länge hon sover inatt.

jag känner att jag omedvetet söker och trevar efter lite rutiner i vardan. och det är väl inte så konstigt, människan är väl ett vanedjur. jag kommer på mig själv med att längta efter bestämda sovtider, att veta när det är matdags, träningsrutiner och kontinuitet. nackdelen är bara att oftast när jag fått in lite vanor och rutiner i mitt liv så blir jag uttråkad och längtar efter förändring, och så är karusellen igång igen... 

det man ofta får höra som småbarnsförälder är: njut!
njut medan du kan, njut medan det varar, njut medan hon är liten, njut av att vara hemma hela dagarna, och så vidare...
men hur lätt är det att njuta, när man inte riktigt förstår vad det är man har? att inte förstå hur bra man har det, att inte ha någon distans till det hela, att hela tiden bli uppmärksammad på hur fort tiden går när man räknar tillvaron i veckor..

envisa lilla unge som vägrar sova på¨dagen!!

fast ja ska inte klaga, egentligen svävar jag på små rosa moln... inatt sova hon nämligen mellan elva och halv fem! helt otroligt! sen somnade vi om och sov, om än väldigt oroligt, till halv 9!
just nu sitter hon i babysittern efter att ha misslyckats med att sova i vagnen, hon har just bländat mig med sitt leende som jag längtat så efter att få se!


det här med att blogga är helt hopplöst nu för tiden, det går inte alls! jag har under dom senaste dagarna påbörjat 5 inlägg som jag sedan vart tvungen att kassera. det finns liksom bara ingen tid. hon är inne i en kinkig tid och vill bara va i famnen, mina armar värker och det har blivit mycket tid framför greys anatomy. 



nu har martin börjat jobba igen och vi är ensamma hemma på dagarna. vi gör så gott vi kan och pendlar mellan eufori och tårar, fast för det mesta går det bra. hon är så berusande, vår lilla tjej. jag antar att det här är mitt nya liv, mitt liv som mamma. 

en sån dag...

ellen har haft en jobbig dag och knappt sovit något. det har blivit 3 promenader med vagnen för att hon ska få komma till ro en stund... men så fort vi kommit in har hon vaknat igen och grinat.

vi var bjudna på kräftskiva ikväll men jag tog beslutet att stanna hemma, vilket känns skönt såhär i efterhand, hade ändå bara varit tvungen att gå hem efter en stund. när klockan var 21 var jag riktigt less efter flera timmar med grin och oroligheter, det kändes som jag hade provat allt jag kunde komma på för att få henne att sova. tillslut bäddade jag ner henne i vagnen för tredje gången och gick ut på en långpromenad, allt för att hon skulle lugna ner sig. hon somnade äntligen och har nu sovit i 2 timmar, och vad nu..? jo nu längtar man ju ihjäl sig efter att hon ska vakna igen! ja längtar efter att få hålla henne i min famn, lukta på henne, känna på hennes små fingrar och tår och se hennes fina vakna nyfikna ögon. ja herregud... 

jag vet att jag borde passat på att sova lite nu när hon gjort det,.. men jag bänkade mig framflr tvn och såg greys anatomy istället. det lär jag ju ångra inatt. 

Vaknade just efter en powernap på soffan, väldigt uppskattat. 



Delar med mig av en bild som togs kvällen innan värkarna började. Långt därinne i bakhuvudet förstod jag nog att något var på gång, och jag är glad att jag hann med att ta en bild när magen var som störst. 

Idag har det varit den stora städardagen här hemma. Det har skurats och fejats och donats. Vad mycket lättare det går utan stora magen! Till middag blev det kycklinggryta och sen har vi lyxat på med kladdkaka och glass. Inte helt fel! Fast det klart... den här veckan skulle jag ju sluta med sånt. Äte godsaker på veckodagar och så. Mañana mañana.

Känner mig nu peppad på gå ner i vikt. Det var väldigt skönt att graviditetskilona försvann så fort, efter bara en vecka var allt borta, men det är mer som ska bort. Släpar på extravikt sen en dålig period i livet då det var många saker som inte stämde och jag inte tog hand om mig själv. Jag var verkligen inte rädd om mig själv eller min kropp och var självdestruktiv. Men nu medan jag ammar är det ju självklart ingen idé att starta en diet, men röra på sig och äta nyttigt, det blir min melodi. Hade innan graviditeten gått ner ca 12 kg i vikt genom promenader, är så otroligt glad för det, och för att jag har fått in det som en vana, att njuta av att röra på mig igen!

igår fyllde lillan 1 månad. 

tänk vad fort det går. 


idag har vi alla 3 varit en sväng på nolia, ellen sov hela tiden och var så nöjd mitt i folkvimlet. träffade lite gamla vänner, åt munkar, fyndade en sjal och lite annat. trevligt vare men oj vad trötta vi var innan vi var hemma igen! ikväll ska vi grilla, martin är och handlar och jag har beställt champinjoner och majs, halloumi och tomater. ja kött och potatis oxå förstås. vi ska till ett par vänner som bor nära, jag brukar älska att ha gäster men ikväll känns det ganska skönt att gå bort eftersom vi inte har städat hemma. imorgon är det städ-torsdag.

imorgon ska vi oxå, om vi känner för det och har tid, titta efter lite bilar. det är dags att byta ut vår trofasta lilla golf mot en storlek större. 

jag hoppas ellen slipper ha ont i magen ikväll, det är synd om henne när hon skriker så. nu ska jag gå och plocka upp henne. hon ligger och fiser på soffan. lillalilla.

har kämpat i 2,5h med att få lillan att sova. la ner henne för 5 minuter sen nu och sitter som på nålar och väntar på skrik igen. ikväll har vi en jättetrött liten tjej som helt enkelt inte kan komma till ro.

nu är det bara en vecka kvar till martin ska börja jobba efter 6 veckor tillsammans och det blir vardag igen. fotbollsuppehållet är över för sommaren och kvällen för honom spenderas på en fotbollsplan i regnet. det är bra att jag och ellen får öva oss på att vara ensamma, det blir en tillräckligt stor omställning ändå.

vi har som vanligt varit borta från stan över helgen. jag hade tänkt hinna packa upp våra väskor medan martin var på fotboll, passade bra eftersom lillan var så trött och ändå skulle sova. men hon hade inte riktigt samma planer som jag, här sitter ajg nu med hallen full av packning och är helt trött i huvudet. nu tror ajg att jag skjuter upp det hela. packa upp, städa... näääää det känns bara onödigt :)

imorgon ska vi bada henne igen, förra gången gick det bra, tills hon fick vatten på huvudet... här är hon efter det hela, lite lätt förvånad och uppjagad. :)

Jahapp. Blev precis ensam hemma och tänkte ägna mig åt en stunds bloggande, längesen jag vet, men vad händer- Jo Ellen vaknar. Inte för att det gör mig något, hon är ju min favorittjej. Martin stack iväg på en väldigt impulsiv biodejt med ett par vänner, och 2 timmar klarar vi oss ju utan honom, även om vi nog hinner längta ihjäl oss under tiden. Dessutom måste vi ju börja vänja oss, bara en och en halv vecka kvar tills Martin börjar jobba igen. Bu.

Hur mycket man än uppskattar Ellens vakna perioder, som nu blir längre och längre, är det väldigt skönt att ibland få en stund för sig själv för att reflektera över vad som egentligen händer. Jag skulle vilja skriva mer, mest för min egen del, om allt som händer i mitt liv just nu, så att jag inte glömmer bort känslan av att vara nybliven mamma. Inte för att jag tror att det är en sak man glömmer lätt, men efter många samtal med svärmödrar, mamma, syskon och andra mammor i min närhet verkar det vara många saker som faller bort med tiden.

Det är så mycket jag vill göra just nu. Mycket jag vill komma ihåg, mycket jag vill föra vidare, mycket jag vill prata om, mycket jag vill fota. Varje litet steg i hennes utveckling vill jag dokumentera. En känsla av att vara besatt känns inte helt främmande. Man längtar efter framtiden och vad den har att erbjuda samtidigt som man njuter i stunden.

Senaste veckan har lillan varit missnöjd och ledsen med magknip. Vi ska prova droppar mot spädbarnskolik och kolla om det hjälper. Idag var det besök hos bvc och hon växer så det knakar, så det är ju inget att oroa sig för, men så tråkigt att bara stå vid sidan om och vara hjälplös när hon har ont.


Och titta, nu har jag ju faktiskt hunnit skriva lite. Det ska inte dröja lika länge till nästa gång.