vatten är så fattigt när vin finns att få



Ellen tyr sig mer och mer till sin pappa nu när vi delar på natt-matningen. Hon blir som galen när hon får syn på honom och oj vad dom busar dom där två. Den ena vildare än den andra.





Nu har dom just åkt iväg för att köpa födelsedagspresent till mig och jag är lämnad ensam hemma för en stund. Så ofantligt skönt, jag ska sätta igång lite städmusik och ta en svängom med skurmoppen. Heja mig.

Solen skiner idag och det är helt makalöst fint väder. Ikväll ska jag på tjejmiddag/fest för första gången på 1,5 år. Är lite orolig inför baksmällan imorgon men hoppas jag kommer ihåg och dricka varannan vatten, eller var tredje i alla fall.. 

Men antagligen inte. Jag önskar mig själv ett stort lycka till. 


grått ute sol inne




Ikväll, efter en hel dag av ryggvärk, tänkte jag inleda projekt "få ungen att somna i sin egen säng". Det gick sådär.

Hon låg i sin säng och applåderade medan jag satt bredvid och sjöng. 

Självklart tappade jag orken, tålamod är inte min bästa sida även om det blivit bättre dom senaste 9 månaderna, så jag får fortsätta en annan kväll.


Det är helt otroligt att få ha en sån härlig liten solstråle här hemma. Visst är det jobbigt stundtals, men det finns inget som går upp mot när dom där små ögonen lyser av bus och hon skrattar så att hon inte vet vart hon ska ta vägen... 



Ellen leker tittut under köksbordet.

det här är livet. del 5.



Calle snart 5 år, Ellens kusin, frågade mig idag;
- Är Ellen en kille?
- Nä, sa jag, hon är en tjej. 
- Men då måste hon ju ha ett långt hår! Svarade han bestämt.

Detta fick mig att tänka efter på alla roliga saker man hört och blivit frågad av sina syskonbarn genom åren. Som ni förstår är det mycket och så mycket skratt det frambringat så har jag/vi nog förlångt våra liv med ett par år.

Jag hoppas att mina systrar inte blir arg på mig för att jag delar med mig av detta, det är ju bara så himla roligt.
Två av mina favoriter är...



Vi satt och åt lunch på Julafton när Jonas 7 år vänder sig mot Ellen (då drygt fem månader) och säger:

- Lilla Ellen, kan man dela siffran 5 lika??

- Men Jonas, svarar vi, det kan du väl inte fråga henne om, det vet väl inte hon!?

Han utbrister argt:
- MEN HON SVARADE JU NEJ NÄR JAG FRÅGADE OM 10!!!

Eller den här:

För ett par år sen var jag barnvakt åt min äldste systerson som då var 10 år, och vi skulle gå in till stan för att möta upp hans mamma. 

På vägen dit tittar han på mig och säger:
- Ja när man blir gammal slutar man växa och krymper istället.

- Jaha, säger jag och anar att här kommer nog ett guldkorn, och hur vet du det?

Då tittar han på mig som att jag vore dum i huvet och säger:

- Ja men du tror väl inte att mormor är sådär liten i verkligheten???


När Ellen blir större och börjar prata ska jag absolut köpa mig en bok och skriva ner alla små kvickheter hon kommer med. 

Förresten är man väl inte smartheten själv, jag har nog allt för ofta virrat till det och kastat om ord och bokstäver, det är ju tur att dom nära känner en så bra att dom förstår vad man menar. Och ibland får man ju faktiskt skylla på att man inte är vid sina sinnens fulla bruk.

Som till exempel när jag skriker på förlossningen:


- MARTIN, SÄG ÅT DOM ATT DOM MÅSTE LUSTA UPP SKRUVGASEN!!



om att vara mamma, sluta amma och gå på opera

om att vara
Åh, puh. Så jäkla skönt att sätta sig ner i soffan efter en hel dag med lillan.
Tvätten borde vikas, blommorna borde vattnas, disken borde åka in i skåpen.
Men nä.
I onsdags blev jag bjuden på opera, av svärmor. Som en tidig födelsedagspresent. Vi såg Carmen.
Det var första gången vi gick på opera båda två och visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, men vi gick nöjda därifrån. Och det känns ju konstigt om man skulle säga att det var dåligt, nr dom är så jäkla duktiga.
Det var roligt att gå ut bland folk och vara en i mängden liksom. Vi drack ett glas vin i pausen och minglade.
När jag kom hem satt Martin med ett par vänner och såg fotboll och drack en öl. Ellen sov så gott och vi hade fått lite egentid fast på olika håll.
För det handlar väl om det, att man på npgot sätt måste hitta tillbaka till sig själv, Även om jag är en helt annan nu än för ett år sedan. Vi är inte bara mamma och pappa och föräldrar utan vi är även dom vi var innan allt detta.
lite förvirrat kanske, men jag tycker det är viktigt att man inte glömmer bort sig själv i det hela.
Och Ellen då, senaste veckan har hon nu ätit välling på natten med pappa. så sjukt konstigt för mig att försöka släppa kontrollen och istället ligga kvar i sängen. För det går inte med mig, då bara skriker hon tills jag ger efter och ammar (vilket inte dröjer så speciellt länge). I fredags däremot, fick jag ge henne välling innan hon somnade. Konstig och härlig känsla på samma gång.
Det här med Att kunna ha vanliga kläder igen. Med vanliga menar jag att slippa tänka på att ha på sig tröjor som man lätt kan svänga av sig, eller lyfta på. En klänning tillexempel.. inte så amningsvänlig.
Men nu får man börja tänka om.
Om jag får säga det själv, har jag varit sjukt duktig. Jag tänker tillbaka på när jag var gravid och frågade min ena syster om hur länge hon ammat sitt tredje barn. När jag fick höra att hon ammat i 9 månader höll jag på få dåndimpen!
ATt hon orkade! Det skulle jag aldrig palla.
Sen kom jag på mig själv när det hade gått dryga 7 månader och jag ammade av bara farten.
Så det kan gå.
Men ja, det är rart med barn. Nu, efter 8 månader, då vi äntligen fått henne att äta välling, är det det ENDA hon vill äta. Hon totalvägrade idag allt som hade med barnmat att göra liksom gröt och fruktpuré.
Vem vet vad hon hittar på imorgon.
Ingen dag är den andra lik, och det är väl tur.



Så jäkla skönt att sätta sig ner i soffan efter en hel dag med lillan. 

Tvätten borde vikas, blommorna borde vattnas, disken borde åka in i skåpen.
Men nä.


I onsdags blev jag bjuden på opera, av svärmor. Som en tidig födelsedagspresent. Vi såg Carmen.
Det var första gången vi gick på opera båda två och visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, men vi gick nöjda därifrån. Och det känns ju konstigt om man skulle säga att det var dåligt, när dom är så jäkla duktiga.
Det var roligt att gå ut bland folk och vara en i mängden liksom. Vi drack ett glas vin i pausen och minglade.
När jag kom hem satt Martin med ett par vänner och såg fotboll och drack en öl.

Ellen sov så gott och vi hade fått lite egentid fast på olika håll.

För det handlar väl om det, att man på något sätt måste hitta tillbaka till sig själv, även om jag är en helt annan nu än för ett år sedan. Vi är inte bara mamma och pappa och föräldrar utan vi är även dom vi var innan allt detta.
Lite förvirrat kanske, men jag tycker det är viktigt att man inte glömmer bort sig själv i det hela.


Och Ellen då, senaste veckan har hon nu ätit välling på natten med pappa. Så sjukt konstigt för mig att försöka släppa kontrollen och istället ligga kvar i sängen. För det går inte med mig, då bara skriker hon tills jag ger efter och ammar (vilket inte dröjer så speciellt länge).
I fredags däremot, fick jag ge henne välling innan hon somnade. Konstig och härlig känsla på samma gång.



Det här med Att kunna ha vanliga kläder igen. Med vanliga menar jag att slippa tänka på att ha på sig tröjor som man lätt kan svänga av sig, eller lyfta på.
En klänning tillexempel.. inte så amningsvänlig.
Men nu får man börja tänka om.


Om jag får säga det själv, har jag varit sjukt duktig. Jag tänker tillbaka på när jag var gravid och frågade min ena syster om hur länge hon ammat sitt tredje barn. När jag fick höra att hon ammat i 9 månader höll jag på få dåndimpen! 

ATt hon orkade! Det skulle jag aldrig palla.


Sen kom jag på mig själv när det hade gått dryga 7 månader och jag ammade av bara farten.
Så det kan gå.


Men ja, det är rart med barn. Nu, efter 8 månader, då vi äntligen fått henne att äta välling, är det det ENDA hon vill äta. Hon totalvägrade idag allt som hade med barnmat att göra liksom gröt och fruktpuré.


Vem vet vad hon hittar på imorgon.
Ingen dag är den andra lik, och det är väl tur.


Nu ska jag dricka te, och försöka få katten att sluta jama.


Hej livet.





Vilken seger!



måndag 09.59



Måndag igen och våra fem dagar tillsammans gick självklart jättefort. Det har varit en blandning mellan slappa och göra saker som "måste" göras. Det känns som att man alltid är steget efter, och när vi får ett par dagar tillsammans ligger det saker på hög som vi måste ta tag i. Vi vill ju även hinna med att träffa vänner och släkt samtidigt som det är viktigt att vi bara får vara vi. 

Men det känns som att vi pusslade rätt bra, dom "enda" vi inte hann träffa var min syster och familj i Robertsfors, men dom fick jag ju se en snabbis förra helgen så får väl ändå vara rätt nöjd. 


Annars kan jag nog sammanfatta senaste veckan med att Konrad har haft magsjuka (och verkar ha det än eftersom jag just var tvungen att rädda vardagsrums mattan för en dos spya), Ellen har varit överaktiv nu när pappan har varit hemma och vårkänslorna har verkligen infunnit sig.

Nu sover ungen så jag ska slå mig ner i soffan ett slag, so long.


orkan



Alltså den här ungen! Vilken energi hon har, jag blir helt matt av att bara se på hur hon håller på. Hon sitter inte still ens en liten sekund, det är alltid någon kroppsdel som rör sig, konstant. Just nu håller hon även på att utforska rösten, iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii skriker hon. Jättekul.
Imorgon ska jag ta med henne till öppna förskolan och hoppas träffa någon ur föräldragruppen, och förhoppningsvis gör hon av med lite energi där.

Ja det är väl inte så att jag klagar, det är ju så himla kul också, att se armar och ben röra sig i 100 km/h på sätt man inte trodde var möjligt. Men jag är lite trött, kan ju också bero på att hon senaste tiden fått för sig att stiga upp kl 5. Som en klocka, varje morgon.
I morse kollade jag på klockan. 04.59.

Pip. 

Älskade unge.



veckan som var



Vi försöker bara hålla andan och ta oss igenom dom här sista dagarna, söndag måndag och tisdag, tills vi får vara lediga tillsammans. Martin jobbar 9 dagar i sträck och det börjar kännas nu. Vi ser fram emot 5 dagar utan så mycket måsten och vi har faktiskt ingenting planerat än så länge. 

Dagarna som gått har det hänt mycket och jag har investerat lite i mig själv med att färga och klippa håret. Jag har fikat med gamla vänner och unnat mig lite av det goda. Det känns bra, jag har haft roligt och dagarna har gått rätt fort. Härligt att få känna mig lite som mig igen.

I veckan blev Ellen 8 månader, tänk att hon nu snart funnits lika länge utanför min mage som inuti! Det firade hon med att dricka välling med pappa på natten första gången. Vilken grej! Det var inte mycket men nog för att hon skulle klara sig tills morgonen. Åh vilken lättnad det var. Kvällen efteråt unnade jag mig en spontan vinkväll med en av mina närmsta vänner och fasiken vad roligt det var, att få släppa lite på ansvaret och vara lite omtumlad. Hon har smakat lite välling varje natt sen dess och jag hoppas att det håller i sig och att vi kan öka mängden lite senare. 



Igår var jag och lillan i stugan och jag fick tack vare min snälla mamma äntligen göra av med lite energi på skotern. Idag skiner solen, det är plusgrader och jag hoppas hinna ut på en promenad medan det är vårväder.

Ellen show


På mångas begäran, och till er som inte sett Ellen på några månader, kommer nu en liten filmsnutt.

Jag försökte få henne att klappa händerna på slutet men hon var helt ointresserad så det sparar vi på. 






suddiga vardagsbilder





Och så var det dags att barnsäkra.

första mars



Note to self: gå inte ut med barnvagnen när det är 2 dm slask ute. det går sådär.


RSS 2.0