Det har lett till att jag känner mig lite bortkommen.. Vad ska jag göra med den här plötsliga egentiden som dök upp helt oväntat! Det finns så mycket jag skulle vilja göra, gå ner i förrådet och hämta bäbiskläder, städa, måla hatthylla, sätta upp hyllor.. Men foglossningar sätter stopp för allt. 

Jag brukar även ha en hel lista på att-göra saker som jag alltid släpar efter med, men idag verkar den som upplöst. 

Nu ska jag sätta igång lite bra musik och ta en långdusch och bara njuta av mitt eget sällskap tills sambon slutar 14.30 och vi ska hämta lillan. Inte helt fel!

Är det något jag verkligen är glad över att jag gjort, så är det denna...

Jag vet inte riktigt varifrån jag fick iden, men jag hade så mycket jag ville skriva ner, och framförallt minnas- när Ellen var liten.

Jag fick överallt höra att första tiden med första barnet var så speciellt, och jag kände väl själv att detta vill jag inte gå miste om. 

Jag vet ju också hur fort man glömmer. Så många gånger jag frågat min mamma, mina systrar och andra kvinnor i min närhet om deras upplevelser kring vissa händelser men ofta fått halvdana svar tillbaka. Nu när snart 3 år har gått sen min första förlossning befinner jag mig där själv.

Det känns himla kul att jag kan gå tillbaka och läsa om mina första dagar som mamma, om än det vissa dagar är väldigt sparsamt beskrivet så krävs det inte mer för att jag ska komma ihåg...

När ett år hade gått och alla dagar var gjorda har jag fortsatt att skriva viktiga datum, när första tanden dök upp, när hon lärde sig prata, roliga citat osv. 

Imorgon har jag blivit lovad några egna-timmar. Jag har varit ensam alla kvällar denna vecka och blir det även imorgon så mitt mål är att följa med en vän ut på loppis-runda på dagen imorgon. Hoppas på fynd som kan förgylla min dag!

I eftermiddag när vi blev ensamma har vi bakat chokladbollar och muffins, sett film, badat och läst sagor. Ellen ville prompt att jag skulle hoppa ner i badkaret med henne men fogarna värker så hemskt så jag hade nog inte tagit mig upp igen om jag gjort som hon ville. 

Nu är jag i v 30 och det känns som att magen ökar flera centimeter i omkrets för varje vecka. Vinterjackan jag just köpt är snart för liten och garderoben är snart obefintlig. Så stor som jag är nu var jag nog inte förrän riktigt i slutet förra gången. Tänk vad tiden går, och tänk att vi ska vara med om detta ofattbara igen...

Nu sover äntligen lillan och jag måste sätta mig med skolarbete, suck. Men sen blir det slappande i soffan tills sambon kommer hem!

Om allt går väl inatt ska vi ända försöka ta oss iväg tidigt, hon ska äta frukost på dagis för första gången sen vi bytte och jag ska till vårdcentralen för att göra glukosbelastning. Klockan 08.00 ska jag dricka ett par deciliter sockerlösning och sen sätta mig i väntrummet för att se hur kroppen tar det. Det blir ett ordentligt kvällsfika ikväll för att jag senare måste fasta tills imorgon fm. Jag vill bara få det gjort!

När jag var gravid med Ellen och gjorde det blev jag så illamående över att först fasta och sen hetsdricka socker..

Jag ska försöka tänka positivt, imorgon är det ju fredag och även om jag ligger efter med skolarbetet så ska det bli såå skönt att vara 3 (eller ja 4) igen!

Tyvärr så har jag haft lite otur dom här första dagarna då lillan varit lite spak. Typiskt nog så hann Martin bara precis ut genom dörren kl 06 då lillan började vrida sig i sängen och klaga på magont. Det blev ett par blöjbyten innan det lugnade ned sig och idag har hon mått bättre. Vi håller tummarna!

Imorgon ska hon på dagis och sen blir hon upphämtad av farmor som tar med sig henne på bio för första gången. Bamse och tjuvstaden. Det blir spännande att höra hennes reaktion. Jag ska spendera dagen med att försöka plugga igen lite av den tid jag missat hittills i veckan. Och städa, och handla, kanske byta gardiner, bära ner kartonger till förrådet.

Det är ungefär här jag glömmer bort att jag är gravid. 

Det kommer alltså sluta med att jag påbörjar allt detta och måste sedan lämna allt i en enda röra då jag inte inser mina begränsningar. 

Jag ser i alla fall fram mot lite egentid imorgon! 

Sen dom här hormonerna alltså... Hittills i graviditeten har det gått relativt bra med humörsvängningarna då dem har befunnit sig på ganska samma nivå hela tiden. Men alltså senaste veckorna, och igår framförallt.. Hur kan man gråta så mycket? 

Det blev många undangömda tårar när Ellen inte såg på så hon inte tror att jag förlorat vettet alldeles..

Idag har jag varit mer sansad. Och försöker att inte känna efter så mycket.

Det blir nog bra det här! 

Det kan handla om vad som helst. Hon vill att vi ska måla, jag vill städa undan i köket först. Hon vill att vi ska läsa bok, jag vill hänga tvätt först... 

Det är sådär när man tror att man alltid ska hinna med så mycket och alltid har tusen järn i elden på samma gång. Det har varit lite svårt att anpassa sig under graviditeten, att känna att något begränsar en, och jag har ofta kört på i samma tempo som förut men som sen slutat i sängläge.

Självklart kommer alltid Ellen i första hand men det måste vara nyttigt för henne också att man inte alltid kommer så fort hon ropar.

Hur som helst, i veckan när vi skulle gå till dagis kom hon på tusen andra saker att göra istället. 

- Jaa, jag ska bara skotta först!

Jaja, okej då.

:-)

Idag har mitt tålamod prövats ytterligare då det verkligen känns som att den lilla där inne håller på att bona om. Det var rätt lugnt i söndags och igår, anar att det var för att jag själv tog det rätt piano när jag drabbats av magsjuka. Men nu är vi alltså igång igen, och tycker jag att det varit full fart tidigare, är det inget mot vad det varit idag. 

Hur ska detta sluta?