Det tråkiga med det är att nästan alla av mina vänner är allergiska. Och jag som verkligen älskar att ha folk över. Det är bland det roligaste jag vet att bjuda på middag, eller ha fest. Jaja, vad är väl en bal på slottet... Man är ju otroligt lyckligt lottad som slipper detta med allergier. 

När jag var liten var jag allergisk mot lakrits. Minns att jag var på födelsedagskalas hos någon av mina barndomsvänner som bjöd på gräddtårta med nonstop på. Jag tackade nej till, eller bjöd bort nonstoparna som var svarta, eftersom jag inte tålde dom. Ja, tänk vad man kan lura i sig själv. Min sk allergi kom från när jag hade ätit lakrits en gång och sen fått magsjuka. Och eftersom magsjuka alltid har varit en av mina största fasor i livet (förutom tandläkarn), tills jag blev gravid och verkligen lärde mig spy, vägrade jag äta lakrits i flera år efter det. Var helt övertygad om att jag var allergisk, jag hade ju spytt av det!

Nu vet jag ju självklart bättre (eller?) och även om jag var allergisk mot lakrits nu, skulle jag nog hitta på ett sätt att skrapa bort det svarta på nonstopen bara för att komma åt chokladen..

Imorgon är det fredag och efter kl 21 är det ledig helg. Martin kom hem igår från Sthlm och ordningen är åteerställd. Dessutom kommer min bästa Maja hem från Norge i helgen oxå.

Nu ska jag tvätta ur färgen ur håret, och försöka få bukt med illamåendet, och mig själv

Men jag då?

Jag har hittat mitt födelsedagspaket i klädkammaren.. hmm.. :)



Det blev lite tröstshopping efter jobbet idag, eftersom det är sååååå synd om mig. 





Nä, nu måste jag ta tagi lite saker här hemma om jag ska komma isäng i vettig tid.

Måndag, ledig dag. Tog sovmorgon imorse och lät kroppen vila efter en jobbhelg. Skönt, men har varit lite stressad hela dagen över något jagvetintevad. Har försökt betala lite räkningar och fixa lite grejer ihopp om att stressen skulle försvinna. Tog en liten promenad till nya tågstationen där jag mötte upp mamma och pappa för lite fika i vårsolen. Efter det kände jag lite pirr i benen och längtade efter en promenad efter älven. Åh vad jag saknar att kunna gå jättefort på långa promenader, lyssna på bra musik och rensa tankarna. Men idag var jag glad att ryggen pallade en liten promenad i alla fall.

Lyssnade på Daniel Adams Ray och tänkte på framtiden. Hade tänkt stanna till vid en parkbänk och vila och sola lite, men bäbisen i magen började sparka som för att mana på mig, fortsätt!

Jag är som så himla bra på att jobba emot mig själv. Mitt inre sätter upp för höga krav på både mig och hur allt ska vara. Sen får jag kämpa för att avdramatisera det hela, ta endag i taget och vara glad för det man faktiskt har.

Känslan tar över och jag låter mig ryckas med. Lycka över att vi ska ha barn, att vi är vi, att vi är två, att vi ska bli tre. Känslan av att allt kommer att ordna sig. Känslan av att allt är så himla bra.