Idag har det varit en riktig innedag, på grund av vädret. Jag och Ellen har spenderat dagen och kvällen på tu man hand då pappan är borta på fotbollsmatch och åtföljande lagfest.

Det har inte blivit många knop gjorda kan jag säga, förutom allt bus, precis som det ska va. Vi tog oss i väg en sväng till Strömpilen och kikade på lite kläder och handlade det mest nödvändiga på Ica. Jag har suttit ett tag vid datorn nu men ska ägna resten av kvällen till fotoalbumen och alla hundra kort som ska sättas in.

Det kändes otroligt trist att behöva vara ensam det här dygnet, men samtidigt är det skönt att passa på göra saker man annars inte tar sig för då man är två! 
Jag hoppas bara att Ellen får sova.. grannen har fest ikväll igen och vårt sovrum ligger precis vägg i vägg med hans vardagsrum.

Jaja, det lär vi märka-..

Äntligen somnade hon.. vi får se hur länge det dröjer innan hon vaknar igen. Det är lite svårt att komma till ro när man lär sig så mycket nytt på dagarna. 

Martin åkte på fotbollsmatch för ett par timmar sen, och vilket kaos det har varit här hemma sen dess!

Ibland glömmer man helt enkelt av sig och lämnar saker framme som sen blir grundligt undersökta av ivriga fingrar och en nyfiken mun.
Den här gången var det kaffekoppen, med kaffe kvar i (!!!!, tur bara att det var kallnat kaffe), som blev utspillt på vardagsrumsmattan.
Och medan jag drog fram rengöringsmedel i all hast tänkte jag inte på att stänga städskåpsdörren.. ni kan ju gissa var jag hittade henne sen. Satt och drog svinto i småbitar och tuggade på grillgallerborsten.
Och medan jag sköljde upp hennes kläder som var helt bruna av kaffe var det näranära att tangentbordet som vi använder till teven skulle bli blött av ett glas vatten som min eftermiddagsgäst lämnat framme och som jag glömt ställa bort. 

Orutinerat Annelie!

Kläderna från tvättställningen och besticken ur diskmaskinen har vi också hunnit med att bråka om också, men det är ju bara som det brukar vara.


Allt detta följdes av ett hysteriskt skrattanfall från hennes sida när jag ruskade om henne och morrade att "det luktar ju bara kaffe om dig!"
Ja, det är så svårt att bli arg på denna underbara unge.

Hon vågar släppa taget mer och mer och hon kommer med absolut säkerhet att gå innan hennes 1-årsdag, som nu närmar sig med stormsteg!

Iförrgår hittade vi även en liten liten vass tand i hennes mun för första gången, den är svår att se men nog finns den där alltid! Jag som nästan började tro att hon skulle förbli tandlös =)


För övrigt hade jag ett allvarligt snack med mig själv när jag stod i duschen i morse, nu är det dags för förändring. Jag ska verkligen försöka bli bättre på att släppa saker och ting och inte älta så förbannat. Det får bli som det blir och ska försöka inte bära allt på mina egna axlar. Jag måste bli bättre ta hand om mig själv och lyssna på mig själv.

Nog sagt, nu ska jag röja upp lite här i krigszonen!

Och undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå för Martin i höst att vara pappaledig med en sån här virvelvind.. 

Hemma i stan för att tvätta lite kläder och träffa vänner innan vi åter beger oss till stugan för midsommarfirande.

Har fått lite egentid och energin håller på att sakta komma tillbaka, hoppas det fortsätter så. Tyvärr har vi dock åkt på en förkylning, men så länge Ellen håller sig någorlunda frisk så ska jag försöka att inte klaga så mycket!

I torsdags tog vi ett gemensamt beslut att jag ensam skulle åka ut till stugan med mor och far för en natt och Martin skulle ta med Ellen och komma dagen därpå.  Det var med blandade känslor jag satte mig i bilen. 

Såå himla skönt att få sova ensam en natt, jag använde mig av hela dubbelsängen, vaknade tyvärr av ont i ryggvärken men drog mig extra länge innan jag steg upp. Jag hade dåligt samvete att jag givit mig av, men det var ju sannerligen min tur, och dom hade ju självklart klarat sig utmärkt utan mig. Det kändes nyttigt för alla inblandade =)


På ett sätt känns det som att dagarna bara springer iväg, men det är nog för att det varit så regnigt hittills på vår ledighet. Man har liksom lite svårt att leva i nuet utan tänker på vad man ska/kan göra så fort det blir fint väder!
Jag får lite panik över att det redan gått 2,5 vecka och försöker fundera ut vad vi haft för oss under dessa dagar. 

Det blir lätt mycket att göra och så fort vi kommer tillbaka till stan till exempel så är dagarna redan fulltecknade med personer att träffa, folk som vill ha hjälp med diverse saker och en "att göra lista" att ta tag i. Misstolka mig inte för vi gör inget vi inte vill, men tidsoptimister som vi båda är bokar vi in alldeles för mycket på alldeles för lite tid. 

Tänker fortfarande med jämna mellanrum tillbaka till den här tiden förra året och sitter gärna och tittar på bilder. 
Känslan av lycka och förundran är stor när jag ser min stora mage på bild och sen tittar på den här livliga krabaten som precis håller på att öva sig på att gå. 

Igår var det den första riktiga sommardagen och vi tog med en filt och gick dom 10 metrarna ner till älven, så himla underbart skönt! Fler såna dagar vill vi ha.

Den senaste veckan har jag varit sjukt deppad och orkeslös. Jag hoppas på fler soliga dagar nu så kommer det snart kännas bättre. (Hur man nu lyckas vara deppig med en sån här liten solstråle hemma... )

Skrv ett långt inlägg igår men det har av någon anledning inte publicerats, och nu finns det inte tid. Jag ska passa på att läsa tidningen och äta frukost i lugn och ro medan dom andra sover. Härliga tider.

Hej Juni, äntligen är du här!

Jag hoppas du kommer med bra väder, men om inte så ska jag njuta så mycket jag kan ändå.

Idag sticker vi ut till stugan en sväng. Firar syrran som fyller år, släpper ut katten på grönbete och andas lite frisk luft. Oklart hur länge vi stannar då Martin har match imorgon och mamma och pappa ska in till stan igen på måndag.
Men nu är det ju ledig-tid så vi har inget att förhålla oss till egentligen!

Igår firade vi mina 10 månader som mammaledig och Martins begynnande pappaledighet med lite champagne. Han är glad över att få ha möjlighet att vara hemma med lillan och jag minns precis känslan den dagen man fick gå hem från jobbet och veta att man inte beöva återvända på ett bra tag. So long suckers.


Nu ska jag läsa tidningen medan Ellen sover och sen packa lite.

Idag är det Martins sista dag på jobbet på flera månader. Det känns helt overkligt.

Ursäkta att jag tjatar.