Idag fyller jag tydligen år. Och igår.
I går hade vi vad vi kallade en Ellen-dag då Martin har jobbat 10 dagar i rad och jobbar kväll hela denna, det blir alltså inte så mycket familjetid i en period.
Vi hade lovat henne en present och hon valde en liten te-servis. Denna har hon sedan gått runt med sedan dess och sjunger "ja må hon leva" och ropar hurra lite då och då. Imorse när jag vinkade hejdå till dagis var det sista jag hörde innan dörren stängdes: Grattis!
Vi får väl se hur uppvaktad jag blir ikväll!
Starta om
Måndag alltså. Vi avslutar den långa helgen som gick allt för fort som vanligt och påbörjar nästa vecka med mycket att göra.
Jag har skrivit en att-göra-lista på saker som måste fixas i hemmet, saker att komma i håg och saker att köpa. Sen har jag ringt ett samtal som jag dragit mig för i ungefär 8 veckor. Och som väntat gick det ju jättebra och blev lättare att andas efteråt, men det är det där med att skjuta på saker alltså! Vilken hatkärlek.
Ihelgen har vi hunnit med en lägenhetsvisning (jo jag vet, vi som just har flyttat och hade slutat kollat efter nya ställen), begravning, lek med farmor, lek hos "morsa-morsa" (mormor och morfar), umgås med vänner, Martin har varit ute och druckit öl och vi har även hunnit med många timmars slappande här hemma. Riktigt bra.
Idag börjar jag en ny kurs och eftersom jag inte har fått tag i kursboken tar jag en mjukstart idag, det behöver man ibland!
Sol och söndagshäng
Idag blev det spontanhäng i lekparken med min kompis Maja.
Ellen och Maja gungade ikapp och lillans hjärtliga skratt ekade mellan lekställningarna.
Är det någon som vet hur man njuter av livet så är det hon.
Nu ska vi se film och fortsätta njuta av söndagen!
White Christmas
I år måste jag säga att jag riktigt längtar till julen.
I vanliga fall brukar årets sista månader mest bara bestå utav stress, trötthet och en känsla av otillräcklighet. Men inte i år. I alla fall inte som det känns nu.
Jag längtar efter att gå till förrådet och ta fram granen och pyntet. Börja baka pepparkakor och julgodis. Sitta uppe med lillan på morgonen och se julkalendern.
Jag längtar efter smaken på pepparkakorna och julmusten. Att få placera paket under granen och inhandla en ny ljuslykta, eller två.
Men mest av allt längtar jag kanske efter att få dela allt med min lilla familj, och speciellt Ellen. Att få se spänningen i hennes ögon när hon upplever allt som på nytt då hon är för liten för att minnas förra julen.
I år kommer jag kunna göra sånt jag annars inte ens vill tänka på, för att jag då mår dåligt på grund av att jag inte hinner.
Hänger ni med?
Julen, bring it on!
Söndag och Måndag
Igår var vi spontana och ordnade barnvakt så vi kunde gå ut och äta middag. Så otroligt värdefullt det var. Inte att förneka glädjen med att gå ut och äta med lillan men att få vara bara vi, jag och Martin, är så roligt det också.
Att kunna ta tid på sig och välja vad man ska äta och sen kunna njuta fullt ut utan att turas om att jaga vild 2-åring är något som är sällsynt.
Idag har vi varit lediga båda två och medan Ellen var på dagis ett par timmar hann vi göra lite ärenden. Ni kanske tycker det är dumt, att lämna bort barnet när båda föräldrarna är lediga, men vår lilla tjej är så himla aktiv och har så roligt med sina kompisar och fröknar och det är faktiskt något som hon behöver. Hon behöver stimulansen och få leka och springa av sig så vi inte klättrar på väggarna, allihopa.
Det är så skönt att kunna planera över min egen tid, men även hennes, på dagarna. Att inte vara beroende över 10-timmars arbetspass som kör slut på oss på ett helt annat sätt.
Jag är lugnare inombords och det smittar nog av sig på henne, om än väldigt lite.. Att alltid kunna ha det så här vore ju ultimat, men jag trivs ju med att jobba också!
Om att ha sitt hjärta nära
Jag bara älskar att bo med gångavstånd till mina föräldrar.
Eftersom dom båda är pensionärer är dom ofta ute i stugan, men den här hösten har dom bestämt sig för att tillbringa mer tid i stan.
Och jag förstår dom, för hur härligt det än är med frisk luft och öppna vidder kan det vara rätt skönt med civilisationen i stan också. Ibland älskar jag att gå ut på stan och känna mig som en i mängden. Jag är en sån person som inte skulle ha något problem med att gå t ex på bio ensam, bara jag var säker på att jag inte kände någon.
I alla fall, de senaste veckorna har jag varit lite nere, det kommer alltid som ett brev på posten med hösten. Även om ja helt uppskattar alla färger och att tända ljus och sitta inne och lyssna på regnet är det liksom ett grått moln som följer mig.
Som jag skrivit förut är ett bra botemedel att promenera och idag efter jag suttit inne och känt oro och haft hjärtklappning på förmiddagen tog jag mig ut. Så jävla underbart.
Solen sken och musiken peppade och benen gick av sig själv. Jag gick uppför den långa backen till mor och far där jag alltid blir varmt välkommen. Speciellt när jag kommer objuden.
Jag blev sittandes ett långt tag, alldeles för länge egentligen, och promenerade sen tillbaka öst på stan där jag hämtade lillan på dagis. Min älskade underbara unge som gör det svårt att vara nere en längre stund!
