Det har varit lite upp-och-ner vända världen här hos oss senaste tiden. Ellen har fått konstiga mat och sovtider för sig och är missnöjd en sekund och jätteglad nästa. Hon biter och dreglar och kräks lite mer än vanligt. Jag antar att det kanske är någon tillväxtfas som hon går igenom nu och det är väl bara att hänga med..

Hon är nu svår att natta på kvällen och inatt var vi vakna varannan/var tredje timme för att amma eller pyssla om. Vi är annars bortskämda med en väldigt snäll unge på nätterna som sover mestadels. ;-) 

Idag har Martin varit ledig och det har varit underbart, eftersom natten var jobbig fick jag sova lite längre imorse och sen har vi hunnit med bilbesiktning, avloppsrensning, lunch hos mamma och middagsgäst här hemma. Martin har gått iväg på after-work och jag ska försöka gå och lägga mig nu.. vem vet hur denna natt slutar.

Puh.

Åh, puff. En tung dag har det varit idag. Jobbigt att se när vänner mår dåligt.

Man blir återigen glad för det man har.

Nu händer det grejer!

Igår lärde sig Ellen att rulla från mage till rygg! MAn måste ha lte tålamod, men väntar man en stund blir hon less och rullar över till ryggläge. Så himla roligt det var att se första gången, jag blev så stolt. 

Och imorse fick jag höra henne skratta för första gången! Så resten av dagen har jag spenderat med att få henne att skratta igen, och visserligen har hon roat sig, men nå mer skratt har det inte blivit...

Tänk vad Martin missar när han måste jobba! Igår när han kom hem från jobbet visade hon upp vad hon lärt sig, och idag har jag till och med lyckats videofilma det, så det kommer förhoppningsvgis upp inom kort.

Nu ska jag byta sängkläder innan Ellen ska sova igen.

Ungen spyr och jag tvättar kläder. 
Jag började få upp hoppet om att jag snart kunde gå tillbaka till att äta komjölksprodukter igen, men idag så bara kräks hon. Som tur var har man google, jag letade och fann att det kan ha att göra med att hon inte tål komjölk. Eller så är det bara så att hennes mage nu är ovan och det tar lite tid att vänja tillbaka sig. 

Igår var jag hoppfull, det hade varit bra en längre period och jag har provat att dricka lite mjölk, äta lite glass och chips med dip.. Men det kanske helt enkelt är för mycket för hennes stackars lilla mage. 

Idag har annars varit en helt makalös dag, vädret har varit på topp och efter en och en halv timmes promenad i solen var också mitt humör det. Vi fick ett spontan besök av Jossan från mitt gamla jobb och hon följde med oss ut i solen. Förra året den här tiden var det snökaos och det blir spännande att se när flingorna börjar falla i år. 

Nu skriker Ellen. Tjing.

Febern flög sin kos under natten och vi hoppas vi inte behöver se den igen den närmsta tiden. 

Har hela dagen försökt på tag på distriktssköterskan på bvc utan större lycka. Imorse när jag skulle byta blöja på lillan, mötte mig synen av rosa kiss. Jag tror inte att det är något farligt, har läst på litegrann och det verkar som att det är hormoner eller liknande som spökar. Men för att stilla samvetet ville jag ändå ringa.




Nu ska jag ta tag i lite grejer här hemma, först springa ut till postlådan och se om bilderna jag beställt har kommit. Tjing!

stackars lillan har feber från vaccinationen idag. jag försöker trösta så gott det går, men såna skrik har sällan hörts i denna lägenhet. 

"Efter förlossningen och när man ammat cirka 3-4 månader brukar många börja tappa stora mängder hår. Det är helt normalt och beror på att man nu tappar allt det hår man normalt skulle ha tappat under graviditeten. Det finns egentligen inte så mycket att göra åt detta, då det styrs av hormoner, men att sköta om de strån som sitter kvar kan ju åtmintone få håret att se välskött ut. Klipp håret och göra lite slingor om du vill få lite mer djup och lyster i det. Satsa på bra schampoo och balsam och gör en inpackning lite då och då."

Sagt och gjort. Igår, Exakt på dagen, 3-månader efter Ellens födelse händer det. Det som jag med fasa väntat på. Håret börjar lossna!

Är så sjukt seg och trögstartad. Hösttröttheten slår till som en käftsmäll och det är svårt att värja sig. Skjuter allt framför mig och lägger saker och bekymmer på hög. Sjunker ner i ett tillstånd av apati och ångesten lurar om hörnet.
Vaknar upp till våren igen och undrar vad som hände.
Då har jag ett helt liv att ta igen.

Nä det här mörkret är inte bra för mig.


Förra året den här tiden hade jag så många obesvarade frågor, var orolig inför framtiden och hur allt skulle gå. Nu sitter jag här med facit i hand och den sötaste dottern jag bara kunnat drömma om. Jag har fått många svar, många bekymmer lösta och ett hopp inför framtiden. När våren kommer igen har jag en plan över hur den närmaste framtiden ska se ut rörande arbete och familjeliv. 

Och i år får jag mysa hemma hela hösten och vintern. Jag får vara med om min dotters första jul, vara med i hennes utveckling och lära henne sitta, krypa och stå. Jag längtar! Och att ha någon som står vid min sida när allt känns jobbigt finner jag inga ord för, han är min klippa.

I år är jag inte lika rädd för mörkret och mardrömmar som jagar mig på nätterna. Jag har en liten nattlampa tänd i sovrummet så jag kan se mitt lilla liv som sover bredvid :)

Nu är äntligen dagen här då jag får berätta att vi har förlovat oss!

Jag är så lycklig som man bara kan bli. :)

Nu har jag tagit fram ett annat babygym åt Ellen. Hon ligger och tttar och tittar och försöker nå skallrorna som hänger där. Det är nog jättebra träning för henne, jag förväntar mig att hon blir trött snart så vi kan gå ut och gå. 

Annars har vi inte gjort så mycket idag. Städat undan här hemma, käkat lunch och sett serier. Fast mest har vi legat och myst och kramats idag. Det har vart en riktigt härlig mysdag. Konrad låg och sov i vagnen (även fast han inte får) och blev abrupt väckt av en målare som kom in genom dörren. Vi ska få nya ytterdörrar den här veckan så dom håller på med förarbetet nu. Det är både för och nackdel med att bo i hyresrätt, visst man får saker gjorda men jag gillar inte tanken på att folk kan komma och gå lite som dom vill. Nu går Konrad runt lite vilsen och undrar vad som hände och försöker hitta en ny sovplats, det blir antagligen i min garderob, där han inte heller få va såklart. 

Jag har fortfarande inte putsat fönstrena eller städat undan uteblommorna, som jag planerat att göra sen förra veckan. MEN bakat kladdkaka har jag minsann tagit mig för... ja herregud när ska jag komma över detta sockerberoende... 

Igpr var vi och hälsade på en gammal arbetskamrat till mig som också bor är på området. Hon är värsta supermamman med en dotter på 2 år och tvillingpojkar på 5 månader. Jag blev sjukt imponerad och även fast man inte ska jämföra barn och metoder så var det skönt att ha någon att fråga och hälsa på. 

Nu ska jag byta om så vi kommer ut nåt idag. 




Ja just ja, det blev skötbordet den här gången....

Idag har lillan svårt att komma till ro. Jag ser att hon är hur trott som helst, men icket. Åh det är så hemskt när hon skriker ut sitt hjärta, men jag kan inte låta bli att tycka att hon är söt, även då. På söndag blir hon 3 månader och jag kan bara inte förstå vart tiden har tagit vägen! Det är snart ett år sedan jag gjorde graviditetstestet som visade positivt och hela min värld förändrades. Hon har blivit så stark i nacken och klarar av att ligga på mage och hålla upp huvudet en bra stund. Hon håller på utforska sina händer och i helgen har hon börjat använda sin röst mer. Jag njuter fulständigt av att vara mamma.