Nattjobb igen.
Ja det var bara ett par veckor sen sist.

Och jag konstaterar än en gång att det här med att jobba natt, det är inget för mig.

Och det passar sig inte när man har småbarn.
Det tär på mig och det tär på oss.

Jag går omkring med dåligt samvete.

dåligt samvete att jag inte kan hjälpa till hemma. dåligt samvete för att jag ligger och sover halva dagen. dåligt samvete för att det blir 10h på dagis för Ellen dom dagar jag jobbar natt mitt i veckan och jag måste va hemma för att vila upp mig mellan passen. Dåligt samvete för att Martin inte får någon avlastning på hela helgen nästan.


På lördag får jag äntligen träffa min lilla solstråle igen. Jag lämnade henne på dagis i onsdags förmiddag och sen dess har vi inte setts om man inte räknar med det myset jag snor åt mig när jag kommer hem efter jobbet då hon ligger och sover. Inatt när jag kröp ner i sängen skrattade hon högt i sömnen, himla roligt.

Men efter i helgen dröjer det minst 2 månader till nästa gång och sen får vi se hur det blir till hösten.

En månad kvar till semestern nu, nedräkningen har börjat!