Oktober
Jag älskar hösten lika mycket som jag hatar den.
Jag njuter av fantastiska kvällspromenader i dunkelt ljus och frisk sval luft. Rensar tankarna som bäst då.
Men Jag kvävs av mörkret som letar sig in i varenda vrå i min kropp vare sig jag kämpar emot eller ej.
En sån där dag.
Tröttheten slår till ungefär nu.
Speciellt en sån här dag då jag har haft känslorna mest utanpå kroppen än inuti.
Idag har jag mest bara velat sitta och grina.
Åt allt.
Det är väl en blandning av hormoner och stress över ditt och datt som trycker på.
En sån där dag, helt enkelt.
Nuförtiden är jag inget roligt sällskap då jag inte orkar hålla mig vaken längre än max 22.00.
Igår när jag skulle natta Ellen mitt på dagen somnade jag själv oxå och vi båda vaknade 2,5h senare.
Men nog var jag lika trött för det när kvällen kom.
Men jag tänker som ändå att det är bra, att jag ska försöka passa på att sova så mkt som möjligt nu. När jag kan.
Här hemma händer det annars inte så mycket just nu. Mycket av min energi går åt till lillan som har magsjuka för 4:e gången. Jag tycker så synd om henne och blir så arg på föräldrar som inte tänker på att ha barnen hemma från dagis tillräckligt länge så att smittan ska lägga sig.
Själviskt!
Att få vinterkräksjukan när jag är höggravid är inget jag ser fram emot direkt.
Det positiva är ju ändå vädret.
Som tack och förlåt för en tung vinter på många sätt är våren tidig..
Kunde inte komma mer lägligt!
Idag satt jag och pluggade 1,5 h på balkongen i bara t-shirt och det var stekande hett.
Solen liksom skiner rakt in i själen och får mig att leva igen.
Som att jag kommer upp till ytan och kippar efter luft.
Nu ska jag tvätta bort mascaran, göra lite te och antagligen somna i soffan...
När är det över
Kan jag andas ut nu?
Jag har mått illa av och till, haft magknip som kommit och gått. Men hur länge ska jg behöva oroa mig?
Magsjuka är verkligen ett av de största orosmomenten för mig. För vissa kanske det låter överdrivet men oron i sig kan nästan göra mig sjuk. Jag försöker ideligen påminna mig om att händer det så händer det, och jag kan ändå inte göra något åt det, men att bara gå och vänta är en ren plåga.
Jag tror det är det här med kontroll, att vara rädd för att bli så sjuk att man inte vet vart man ska ta vägen. Att inte veta hur illa det kommer att bli och när det kommer gå över.
Jag har haft det så många gånger i mitt liv så jag borde vara immun tycker man, men det fungerar ju inte så. Och när man varit gravid och behöver kräkas flera gånger per dag tycker jag ju att man borde få dispans!
Ursäkta, det här blev ju ett riktigt tråkigt inlägg! Jag var bara tvungen att skriva av mig lite. Nu är det lunchdags!
Om att ha sitt hjärta nära
Jag bara älskar att bo med gångavstånd till mina föräldrar.
Eftersom dom båda är pensionärer är dom ofta ute i stugan, men den här hösten har dom bestämt sig för att tillbringa mer tid i stan.
Och jag förstår dom, för hur härligt det än är med frisk luft och öppna vidder kan det vara rätt skönt med civilisationen i stan också. Ibland älskar jag att gå ut på stan och känna mig som en i mängden. Jag är en sån person som inte skulle ha något problem med att gå t ex på bio ensam, bara jag var säker på att jag inte kände någon.
I alla fall, de senaste veckorna har jag varit lite nere, det kommer alltid som ett brev på posten med hösten. Även om ja helt uppskattar alla färger och att tända ljus och sitta inne och lyssna på regnet är det liksom ett grått moln som följer mig.
Som jag skrivit förut är ett bra botemedel att promenera och idag efter jag suttit inne och känt oro och haft hjärtklappning på förmiddagen tog jag mig ut. Så jävla underbart.
Solen sken och musiken peppade och benen gick av sig själv. Jag gick uppför den långa backen till mor och far där jag alltid blir varmt välkommen. Speciellt när jag kommer objuden.
Jag blev sittandes ett långt tag, alldeles för länge egentligen, och promenerade sen tillbaka öst på stan där jag hämtade lillan på dagis. Min älskade underbara unge som gör det svårt att vara nere en längre stund!
bra och dåliga dagar
Att det ska vara så svårt att släppa saker och gå vidare, förlåta sig själv och inte ha så höga krav. Ta saker med en nypa salt, leva i nuet. Jag behöver sol och värme, och det känns skönt att våren snart är här och driver ut det här mörkret som belägrar mig.
Halva (eller egentligen hela) mitt jag är så himla lycklig, jag är så glad över min familj och hur vi har det. Glad och tacksam och jag ser ljust på vår framtid och vi har så mycket att se fram emot.
Idag har varit en deppig dag (antagligen det dåliga vädret som triggade igång det hela), men den avslutades bra med världens sötaste unge.
slut som artist
Äh, jag kapitulerar. Bara sådär, jag ger upp. Jag vill bara krypa upp i något litet hörn någonstans och tycka synd om mig själv och att andra ska göra det också. Känna mig liten igen och bli tröstad, få höra att allt kommer lösa sig om jag bara håller ut lite till.
Jag saknar er, mina vänner långtbortistan och ni i kurrekurreduttland!
Jag måste abslut se till att hitta på något för mig själv snart. Fick ju presentkort på Hårizont av Martin i julklapp, kanske ska ta och boka in en tid för det. Och en massage, har ju en bekant som masserar för 250 kronor. Det är jag värd.
Jag har fått ha Martin hemma varje kväll den här veckan, han har slutat 17 och vi har inte haft något planerat på kvällarna utan mest tagit det som det kommit. Och oj vad jag uppskattat det, det har varit alldeles för stressigt med allt julstök och annat så jag har givit mig själv ett nyårslöfte om att stressa mindre. Jag känner att min kropp och mitt sinne har fått lida och jag tar det som ett varningstecken innan det är för sent.
Jag har så höga krav på mig själv och tillslut tar det bara stopp. Jag vet att jag inte kan lösa världsproblemen men oj vad jag ger mig ut för att göra det.. Jag borde lova mig själv att lyssna mer på mina egna råd.
Usch, vad deppigt allt låter. Men det får vara så för tillfället. Nu ska jag krypa ner i sängen snart och hoppas på en sömnig natt utan mardrömmar och tar nya krafter imorgon!
varde ljus
Ellen har sovit bra dom senaste nätterna, vilket jag är väldigt tacksam över, men jag har ändå varit trött. Mörkret gör mig så trött, trött trött trött. Idag gick jag och la mig när Ellen tog sin förmiddagslur, och till min stora glädje sov hon i en och en halv timme, skönt! Jag kände mig mer utvilad och hade fått tillbaka lite energi. Det har inte blivit någon motion senaste dagarna så det är väl det som fattas också. Imorgon blir det en långpromenad.
Idag hade vi kaffebesök på eftermiddan, Ellen visade upp sitt nya trick: att vända sig från rygg till mage och Sofia blev väldigt imponerad =). Det var väldigt trevligt med en pratstund och Ellen uppskattade buset.
Imorgon kommer fina Maja hem igen. Hon förgyller vår tillvaro i en vecka innan hon åter lämnar landet för några månader. Jag kommer sakna dig!
Jag kan inte nog påpeka hur glad jag är för min fina familj och vänner som gör mitt liv fullständigt. JAg är så oerhört tacksam för det jag har och jag kan uppriktigt säga att jag är lycklig just nu.
Men sen är det det här andra,... vinterdepressionen. Den har återigen satt sina klor i mig och även om jag har bra kunskap och vet hur jag ska tackla den, förmår jag inte riktigt. Den håller mig vaken om nätterna. Utan att bry sig öppnar den alla låsta dörrar, löser upp limmet jag använt för att plåstra ihop mig sen sist den var här, nästlar sig in utan att ens knacka på. Jag tar emot den med till synes öppna armar. -Och blir sömnlös ännu en natt.
den bara kliver rakt in
väntar inte på något svar
väcker alla tankar till liv
lämnar inte något kvar.
du undrar vad jag tänker på
jag håller hårt och kryper tätt intill dig
och hoppas det ska försvinna då.
Nä, som sagt, en långpromenad imorgon, och kanske lite julbak. Det får råda bot på den här svackan. Nu ska jag mysa lite innan det blir sängen.
Ellen har sovit bra dom senaste nätterna, vilket jag är väldigt tacksam över, men jag har ändå varit trött. Mörkret gör mig så trött, trött trött trött. Idag gick jag och la mig när Ellen tog sin förmiddagslur, och till min stora glädje sov hon i en och en halv timme, skönt! Jag kände mig mer utvilad och hade fått tillbaka lite energi. Det har inte blivit någon motion senaste dagarna så det är väl det som fattas också. Imorgon blir det en långpromenad.
Idag hade vi kaffebesök på eftermiddan, Ellen visade upp sitt nya trick: att vända sig från rygg till mage och Sofia blev väldigt imponerad =). Det var väldigt trevligt med en pratstund och Ellen uppskattade buset.
Imorgon kommer fina Maja hem igen. Hon förgyller vår tillvaro i en vecka innan hon åter lämnar landet för några månader. Jag kommer sakna dig!
Jag kan inte nog påpeka hur glad jag är för min fina familj och vänner som gör mitt liv fullständigt. Jag är så oerhört tacksam för det jag har och jag kan uppriktigt säga att jag är lycklig just nu.
Men sen är det det här andra,... vinterdepressionen. Den har återigen satt sina klor i mig och även om jag har bra kunskap och vet hur jag ska tackla den, förmår jag inte riktigt. Den håller mig vaken om nätterna. Utan att bry sig öppnar den alla låsta dörrar, löser upp limmet jag använt för att plåstra ihop mig sen sist den var här, nästlar sig in utan att ens knacka på. Jag tar emot den med till synes öppna armar. -Och blir sömnlös ännu en natt.
Den bara kliver rakt in
väntar inte på något svar
väcker alla tankar till liv
lämnar inte något kvar.
Du undrar vad jag tänker på
jag håller hårt och kryper tätt intill dig
och hoppas det ska försvinna då.
Nä, som sagt, en långpromenad imorgon, och kanske lite julbak. Det får råda bot på den här svackan. Nu ska jag mysa lite innan det blir sängen.
huvudbryderier
Jorå, Konrad han tycker verkligen det är bra att Ellen har kommit till världen. SÅ många sköna ställen det finns att hänga på nu.
Idag är det en såndär dag då man bara vill krypa under täcket och ligga där hela dan och inte behöva bry sig om saker. JAg är ensam idag eftersom Martin spelar bortamatch i Vilhelmina, vädret är trist och Ellen är grinig. En sån där dag då man tänker alldeles för mycket, tänker och oroar sig. Allting hopar sig i huvudet och jag behöver miljöombyte, en sån dag man önskar man hade några tusenlappar över på banken så man kunde tröstshoppa lite.
Ellen har faktiskt sovit ett tag nu så jag har fått i mig lite lunch, tror det blir en sväng med bilen så vi kommer ut lite, och sen en promenad senare ikväll.
för varmt för mitt eget bästa
åh jisses, jag tror jag får värmeslag! lite obefogat eftersom det bara är 14 grader utanför fönstret, men vad gör det när vi har så varmt inne... inga element igång men ändå upp mot 25 grader. tog just en dusch som jag trodde skulle vara svalkande och skön, och det var den väl, tills jag kom ut igen.
har varit nere i en rätt lång svacka på sistone. litegrann som en höstdepression, vilket även det är obefogat då det är sommar och det är då jag brukar må bra. idag har jag iaf tagit tag i sakerna som låg lite i vägen för mig så det känns jätteskönt och avslutade dagen med en promenad i kvällssolen (vilket efter ett tag blev mer som en vaggning istället för en promenad ;)). nu ska jag försöka att se fram emot vad denna sommar har att erbjuda i alla dess former. vi har suttit och planerat lite inför Martins 30 årsdag och det känns kul, ska försöka att inte ta på mig för mycket bara, det blir lätt så.
senaste tiden har magen bara exploderat, ska se om jag kan få till någon bra bild imorgon, och jag undrar hur detta ska sluta?!
nu ska jag mysa isäng, och hoppas på att jag vaknar inatt av att en liten bäbis vill ut. önsketänkande, ja.
senaste tiden har magen bara exploderat, ska se om jag kan få till någon bra bild imorgon, och jag undrar hur detta ska sluta?!
nu ska jag mysa isäng, och hoppas på att jag vaknar inatt av att en liten bäbis vill ut. önsketänkande, ja.
ute
känner mig nermejad idag. ska gå ut i solen nu och hoppas bli omvänd.
fan, släppte ut katten, 5 min senare kommer han in och är inte längre en gul katt, snarare askgrå... vart har du varit kattskrälle!!? på 5 minuter!
det är så mkt jag inte orkar ta tag i idag,.. saker att tänka på, träna på, och förbättra. nu går jag ut. och tar katten med mig igen, för ja orkar inte städa idag heller.
trasigt.
idag är det en trasig dag. min första lediga dag, -blev en väldigt trasig dag.
allt började bra med ett besök hos kuratorn och jag kände mig 5 kg lättare som vanligt efteråt. gjort av med en del onda tankar som jag inte vill ha, men som ändå envetet håller sig fast. solen sken och jag tog bilen till strömpilen för lite egentid, så här första dan. hittade jättefina bäbiskläder som jag ska åka och köpa ngn annan dag. hittade även en tröja till mig själv för 59 kr på rea.
sen åkte jag hem och åt lunch,.. och då kom tårarna. jag spenderade sen em med att snörvla och grina och hulka och snyfta åt allt och inget. allt blev bara kaos. trasigt.
efter ett par timmar nergrävd i mig själv tog jag på mig promenadskorna och med lite veronica maggio i öronen blev det till slut lite bättre.
nu har jag limmat ihop mig själv igen.
