Det känns bra att vi fått ett litet break ifrån varandra. Hon har fått full uppmärksamhet på sitt håll och jag har fått ladda batterierna lite. Helt rätt.

Efter nattningen (som verkar ta en evighet då hon sov hela flygresan hem) ska jag sätta mig i soffan och kramas. Hur skönt det än varit att va ensam så vore inte livet sig likt utan kaoset som uppstår när vi är fulltaliga igen. Det är härligt att höra ljudet av små fötter som springer.