Om en sorg.


Vår fina lilla kisse har tyvärr lämnat oss.
Jag hittade honom igår morse under Ellens säng.
Stel.

Usch så hemskt.
Det är så tomt här hemma.
Kan inte räkna alla gånger jag tycker jag ser honom i ögonvrån, hör honom hoppa upp på fönsterbrädan för att bli insläppt eller kommer på mig själv med att undra om han vill ha mer mat.

Kattlådan står fortfarande kvar i badrummet, har inte tagit mig för att ta bort den. Där syns hans små tassavtryck, som ett sista minne.

Trodde inte jag skulle bli så himla ledsen, men tårarna bara fortsätter komma. Det tar väl ett tag innan man vänjer sig.

Vi åkte ut till stugan igår på dagen med mamma och pappa. La honom i frysen tills det blir sommar så vi kan begrava honom på ett fint soligt ställe.
Där hör han hemma.
Han mådde så himla bra där ute.

Och pappa sa han skulle göra en kista.

Sov så gott Konrad.



Kommentarer
Sandra

Fint skrivet, Annelie. Det där om tassavtrycken fick det att tåras i mina ögon. På Sofiehem var jag ju lite av en extra-morsa till honom så visst delar jag eran sorg. Många kramar!

2013-03-07 @ 20:00:17


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0