- jag födde barn
- vi döpte barnet
- vi köpte diskmaskin
- vi köpte nyare (och framförallt större) bil
- vi förlovade oss
- Martin fyllde 30.


Idag har varit en upptagen dag. Jag vaknade upp med mensvärk och tänkte - Jaha det var den dagen.. Men ack vad jag bedrog mig. Vi packade in Ellen i vagnen och gick över gatan till Shanghai och åt lunchbuffe, hur bra var inte det?! Det var första gången jag kände att det äntligen givit resultat att jag varit ute och flängt med henne så mycket, hon blev så glad när hon fick komma upp ur vagnen och titta på allt folk och hon blev inte alls störd över alla människor. Hon nöjde sig till och med att sitta i pappas famn när hon blev less. 1-0 till mig. 

Här är det mellan 20-25 minusgrader om dagarna nu, och strålande sol. Jag älskar solen och hatar kylan, det enda positiva med kylan är att jag mår gott över att jag slipper vara på jobbet. 2-0 till mig. 

Jag badade Ellen på eftermiddagen för att hålla henne sysselsatt nu när vi inte kan vara ute och promenera med vagnen och hon har verkligen kommit på det där med att skvätta vatten nu. Jag har tvättat upp duken vi ska ha till middagen imorgon (vi får gäster, annars hade jag väl inte brytt mig) och nu efter lillan somnat har jag snabbt plockat undan här hemma. Det blir en del leksaker och filtar och grötrester och blöjor och ja, allt annat man hinner dra fram på en dag. 

Nu när Ellen blivit större så tänker jag så ofta på vad min vän Sandra (jo, just du) sa i somras när dom var här och hälsade på, deras dotter var då 7 månader, precis som Ellen är nu. Hon berättade att dom dagarna dom var ensamma hemma hann dom gå igenom alla leksaker x antal gånger... när man kommit till slutet är det bara att börja om och försöka få den första leksaken att bli intressant igen. Och jag känner så väl igen mig. Man får vara uppfinningsrik som mamma!

I onsdags var det sista föräldragruppsträffen oh det var med sorg i hjärtat. Vi var ett glatt gäng och jag har träffat många trevliga människor, jag hoppas att de är någon som vill fortsätta ses. Den här gången pratade vi om föräldraskap och bla hur man prioriterar saker. En mamma berättade att hon, på förmiddagen när hennes dotter sov, prioriterat bort att äta frukost och istället sitta och surfa efter en ny bilstol. Hon sa: jag behöver någon som prioriterar mig. Någon annan måste prioritera mig eftersom jag glömmer bort att göra det själv.
Och det är så sant. 

Jag tycker det är viktigt att man ger varande utrymme i ett förhållande, speciellt om man har barn. Man ska kunna ha sina saker man gör utan att den andra är med. Lite -tjänster och gentjänster, men man får absolut inte hålla räkningen för det får inte bli en tävling. Man måste prioritera och tillåta och kanske påminna den andre om att åka ut och göra något annat ett tag. Man kommer tillbaka med ny energi och kan ge så mycket mer, Ja så gör vi det litegrann i alla fall och det funkar bra.


Nu ska jag försöka komma på något att laga till middag imorgon medan jag väntar på att Martin kommer från jobbet. Tjing.