Ojojoj en sån dag. Vi började tidigt imorse när hela familjen stigit upp med att åka och handla och sen laga middag till ikväll. Senare, när Martin börjat, jobba blev jag lovad en semla och dieten till trots stegade jag iväg med barnvagnen till mamma och pappa för att fira fettisdagen. Dom skulle gå och möta mig på vägen, men utanför hyreshuset träffade jag dock mamma som var på väg in igen, hon sa att pappa fastnat i hissen! 

Jo så vare, där inne på tredje våningen stod gubben och kunde inte komma ut!

Efter att ha försökt trycka på alla möjliga knappar och rydkt i handtaget 30 gånger var det bara att konstatera, han var tvungen att trycka på larmknappen. Som tur var lider han inte av varken klaustrofobi eller cellskräck, utan av en riktigt dålig hörsel. Eftersom han inte hörde vad som sas i högtalaren från larmcentralen fick vi på utsidan försöka hjälpa till så gott det gick, och efter en stund kom en kille från KONE och släppte ut honom.

Ellen var väldigt fascinerad och frågande över vad morfar gjorde där inne. Dom busade och lekte tittut och gubben i lådan. Det hela var väldigt komiskt kan jag säga. 



Ja, sen här hemma så har vi fått hjälp med att riva tapeter och börjat spackla. I köket alltså. Den avskyvärda lila färgen ska nu bort! Inte en dag för tidigt.