Denna tid
Alltså hur skönt är det inte att få sätta sig i soffan, höra hur båda barnen sover och få göra precis vad man vill en stund.
Jag försöker lägga alla borden och måsten åt sidan och koncentrera mig på att göra så lite som möjligt.
Typ dricka te och lyssna på musik.
Oftast blir det något intelligensbefriat på tv vid den här tiden vilket gör att man bara känner sig mer trött och less i slutändan. Men det är dock allt vad min hjärna klarar att ta in efter en dag med en skvatt galen 3-åring och en 3-månaders bäbis.
Tröttnaden som infinner sig är lite att mäta vid efter-tenta-trötthet.
Det värker i benen efter all lek och stoj. Dom många varv i lekparker och de promenader till och från. De danser vi bara måste göra på vardagsrumsgolvet och brottningsmatcherna vi har morgon och kväll.
Vare sig man vill eller ej.
Det värker i hjärtat och i sinnet för allt dåligt samvete som ryms där.
Är det inte för den stora så är det för den lilla.
Jag skulle vilja skriva att allt är rosenrött och skimrande men småbarnslivet är inte alltid så.
Jag tittar på mina barn med förundran i blicken som att jag ser dem för första gången. Om och om igen. När jag inte tror det är möjligt älskar jag dom bara mer.
Men denna känsla av att inte räcka till liksom skaver. Och jag tappar helt bort mig själv.
I orden "mamma du är min bästa vän" vaknar jag till liv igen och blir alldeles varm.
Det är sånt som gör allt värt i slutändan.
Att hitta tillbaka
I tankarna är jag alltid någon annanstans.
Ett år bakåt eller en vecka framåt.
Jag lever ofta i dåtiden och samtidigt stressar över framtiden.
Jag påminner mig själv om saker jag gjort som jag ångrar.
Ständigt.
Jag mår dåligt över att saker inte kommer att bli som jag vill.
Oroar mig och skrämmer upp mig själv.
Varför allt detta självplågeri?
Jag lever liksom någon annanstans.
Inte mitt eget liv.
Mitt mål är att ta över rodret och skapa mina egna förutsättningar.
Stoppa den onda cirkeln och stå upp för mig själv.
Stanna upp.
Lyssna på mig själv.
Min kropp och mitt sinne.
För någonstans där inne finns jag. Den jag vill vara. Den jag alltid varit.
Jag måste bara hitta igen henne igen.
Jag övar mig på att fånga dagen.
Fånga stunden.
Bli uppmärksam på vad som händer runt omkring mig.
Vad jag gör, var jag är, vad som händer.
Just nu.
För det är faktiskt mitt liv.
Mina stöttepelare
Alltså, mina föräldrar! Vad skulle jag göra utan dom!
Alltid, alltid ställer dom upp. Som en trygg famn att ramla tillbaka i när man känner att man inte orkar mer. Eller när det kör ihop sig.
Jag vet inte hur jag nånsin ska kunna återgälda eller ens få dem att förstå, hur tacksam jag är.
Jag hoppas jag kommer kunna ställa upp lika mycket för mina barn i framtiden.
Tillbaka till vardag
Så var vi hemma från semester och en vecka på Gotland. Vardagen har kickat igång och Ellen hann gå 2 dagar på förskolan innan hon fick feber. Nästan lite skrattretande.
Just nu ligger hon och vilar i vagnen, försöker sova. Ibland ropar hon "maaaamma!" "Min mammmaaaa!" I sömnen och då går jag dit och rullar vagnen lite och hon somnar om.
Lillebror har oxå tagit en sov-dag. Han varvar tupplurar med att ligga och äta vid bröstet. Jag försöker att komma bort från träsket då han bara ligger och snuttar, men idag kändes som en dag då vi bara får ta tiden an. Ta det som det kommer.
Jag försöker ta vara på tiden och tystnaden i lägenheten. Försöker lägga ifrån mig telefonen och bara vara. Men 2-barnsmamma som jag är, är det svårt. Varje ledig stund brukar ju gå ut på att försöka vara så effektiv som möjligt.
Städa, äta, duscha, göra ärenden, handla, ja you name it.
Allt görs i ett rafflande tempo.
Jag försöker komma på mig själv när jag stressar som mest, om det ens är nödvändigt.
Oftast inte.
Men det är det där med att känna sig effektiv. Att kunna göra hundra saker samtidigt. Bara för att "få det bortgjort".
Nä det måste jag sluta med. Jag tror inte jag tjänar på det i längden.
Nu ska jag fortsätta sitta här och njuta av bäbisgos innan Ellen vaknar.
Näst sista dagen
Snart är denna semester slut! Bara en ynka dag kvar.
Och den är fullspäckad. Typ.
Men vi ska nog hinna njuta lite också.
Dagens bästa:
- Ellens bra humör. Flamsigt, roande, gulligt, skrattretande.
- Att jag dammsugit och torkat alla golv. Tvättat kläder. Bytt sängkläder.
Nu blir det sängen! God natt.
