Mina stöttepelare

Alltså, mina föräldrar! Vad skulle jag göra utan dom!

Alltid, alltid ställer dom upp. Som en trygg famn att ramla tillbaka i när man känner att man inte orkar mer. Eller när det kör ihop sig.

Jag vet inte hur jag nånsin ska kunna återgälda eller ens få dem att förstå, hur tacksam jag är. 

Jag hoppas jag kommer kunna ställa upp lika mycket för mina barn i framtiden. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0