Somnat halv tio framför teven på kvällarna och sen masat mig till sängen och förhoppningsvis lyckats få fram ett godnatt till sambon. 

Kanske höstdeppen som är på väg, eller bara tröttheten efter att varit så mycket ensam med en halvt galen 2-åring. Har tagit mig ut på promenader och verkligen känt att det gjort nytta. För konstigt nog, är det nåt som kan råda bot på min höstdepression är det just kvällspromenader i höstmörkret. Den friska luften, det dunkla ljuset från gatlampor och gärna lite hiphop som dunkar i bakgrunden.

För så mycket  har jag egentligen inte att vara deppad över i höst. På många sätt är jag exakt där jag vill vara.