extreme homemakeover
Före,
-äckliga lila tapeter
-äckliga lila tapeter
Efter,
-ljusa, och framförallt bättre, tapeter.
-
Nu saknas det lite nya gardiner, hänga upp saker på väggarna och dylikt. Men det är lite svårt att hinna med allt.. vi får ta det eftersom.
På tal om att tapetsera, så är det något jag bara tror att jag kan. Det är som att jag har det i ryggmärgen och bara förväntar mig att det ska gå bra första gången jag gör det. Jag menar, hur svårt kan det va?
Ungefär som när jag bara förväntade mig att jag kunde åka inlines. Gick glad i hågen på Stadium och inhandlade ett par, för att jag bestämt mig att jag skulle börja åka inlines till jobbet.
Men ack vad jag bedrar mig....
Det är ju inte bara att knyta på sig skrillorna och sätta av nerför backen, man måste ju faktiskt lära sig att bromsa först, eller kanske rentav hitta balansen?
Ungefär som när jag bara förväntade mig att jag kunde åka inlines. Gick glad i hågen på Stadium och inhandlade ett par, för att jag bestämt mig att jag skulle börja åka inlines till jobbet.
Men ack vad jag bedrar mig....
Det är ju inte bara att knyta på sig skrillorna och sätta av nerför backen, man måste ju faktiskt lära sig att bromsa först, eller kanske rentav hitta balansen?
Och det här med tapeterna, jag gjorde väl kanske en halv våd innan jag började skrika efter Martin.
(Men nästa gång vi ska tapetsera då ska jag göra det, för egentligen så kan jag ju det.)
full fart framåt
Vi har haft fullt upp senaste tiden, stora som små. Helgen bestod av tapetsering av köket och jag är väldigt nöjd trots lite små skavanker här och där. Bild kommer lite senare. Vi hann även med ett restaurang besök, träff med föräldragruppen och vara ute i det fina vårvinter vädret! Det här var den bästa helgen på väldigt länge, vi önskar bara att den vore lite längre så vi riktigt hann vila upp oss.
Ellens lärde sig att klappa händerna i lördags, så himla charmigt. Nu får man en liten applåd när man byter blöja, tar upp henne ur sängen, äter mat eller bara sådär appropå. Hon fick sig även en gåstol i helgen och hon håller på att få upp farten nu, så det är dags att börja plocka undan lite saker här hemma, dom är väldigt flinka dom där små händerna.
upp och ner, ner och upp
Likt Daniel Westling är mina känslor "all over the place", fast av en helt annan anledning. Humörsvängningar hit och dit, lycklig och glad, ledsen och nere. Sjukt tillfreds, onödigt irriterad.
Igår tog jag mig till vårdcentralen, pratade om min yrsel och kollade blodtrycket. Träffade en bra distriktssköterska som sa att hon känt av att humöret svajade upp till ett år efter hon fått barn. Så jag hoppas det har med hormonerna att göra, och att det går över snart.
Men snart får man väl sluta skylla saker på hormonerna? Snart 8 månader sen jag födde barn och 17 månader sen jag blev gravid.. Nån måtta får det väl va!
Ikväll har vi fått köket färdigspacklat och det känns hur bra som helst, på lördag blir det nya tapeter. Imorgon är det äntligen fredag och ledig helg. Äntligen, äntligen!
Och alla hjärtans dag rosorna är inne på sin nionde dag och fortfarande lika fina.
Konstigt men kul.
inom fyra väggar
Ojojoj en sån dag. Vi började tidigt imorse när hela familjen stigit upp med att åka och handla och sen laga middag till ikväll. Senare, när Martin börjat, jobba blev jag lovad en semla och dieten till trots stegade jag iväg med barnvagnen till mamma och pappa för att fira fettisdagen. Dom skulle gå och möta mig på vägen, men utanför hyreshuset träffade jag dock mamma som var på väg in igen, hon sa att pappa fastnat i hissen!
Jo så vare, där inne på tredje våningen stod gubben och kunde inte komma ut!
Efter att ha försökt trycka på alla möjliga knappar och rydkt i handtaget 30 gånger var det bara att konstatera, han var tvungen att trycka på larmknappen. Som tur var lider han inte av varken klaustrofobi eller cellskräck, utan av en riktigt dålig hörsel. Eftersom han inte hörde vad som sas i högtalaren från larmcentralen fick vi på utsidan försöka hjälpa till så gott det gick, och efter en stund kom en kille från KONE och släppte ut honom.
Ellen var väldigt fascinerad och frågande över vad morfar gjorde där inne. Dom busade och lekte tittut och gubben i lådan. Det hela var väldigt komiskt kan jag säga.
Ja, sen här hemma så har vi fått hjälp med att riva tapeter och börjat spackla. I köket alltså. Den avskyvärda lila färgen ska nu bort! Inte en dag för tidigt.
Och där sitter Konrad och roar sig med att försöka ta fast sekundvisaern på köksklockan som vi tagit ner.
Nu är ungen nattad, disken är diskad och jag ska lägga upp fötterna i soffan. Hej.
det här är livet. del 4.
plusgrader och sol. fint väder så själen mår bra.
glad unge som gillar att sitta i vagnen.
(och har blivit så stor att hon kan det)
en klapp på axeln
Nu har det varit stört omöjligt att vara ute och promenera på grund av snöovädret. Det har verkligen stormat här, och jag och Ellen har hållit oss inne så mycket det går. Så himla jobbigt att gå ut med vagnen nu. Men jag längtar nå förskräckligt efter en promenad!
Jag kämpar med mitt förbannade sötsug varje dag. Jag tycker att jag är duktig som har gjort stora förändringar, även om jag unnar mig nån gång, men tyvärr syns det knappt på vågen. Jag får försöka tänka att det är ett långsiktigt projekt så jag inte blir så omotiverad. Och det blir nog bättre när jag kan börja vara ute och röra på mig igen.
Ellen sov otroligt bra inatt, jag hoppas verkligen det har vänt nu men vågar inte hoppas. Idag har det varit en sjukt lång dag och vi har gått igenom alla leksaker hundra gånger minst och ingenting dög.
Mañana mañana, imorgon är en annan dag!
i natt jag drömde
En trött och sliten mamma är vad jag är. Ellen vaknar 10 gånger per natt och grinar, hon ger sig inte förrän vi plockar upp henne och när vi gör det så slocknar hon på 2 sekunder. Somnar om, sover en stund och sen samma sak igen. Innan jag lägger mig känns det som att jag har ork och kraft att orka med men så fort jag somnat och måste upp igen tryter humöret och jag blir sjukt irriterad. Tur vi är 2 som kan hjälpas åt, jag hade nog brytit ihop om jag varit själv. Ja det gör jag ju ibland ändå.
Nu är det dags för lite egentid i soffan innan det är dags för nästa nattpass. Det jag önskar mig just nu är en stor fet godispåse och tre glas vin. Önska kan man ju.
femtonde februari.
Idag är det snöstorm! Det har nog snöat 2 dm inatt och det blåser som sjutton! Jag har just fått lillan att sova och hoppas att hon för en gångs skull kan sova i sin egen säng ett tag, det hör numera till ovanligheterna tvärr.
I eftermiddag ska vi iväg till biblioteket med föräldragruppen och lära oss lite om barnböcker, men nu ska jag försöka knåpa ihop en äppelkaka medan Ellen sover. Igår var det alla hjärtans dag och vi hade en kanondag. Martin är egentligen ledig nu i 2 dagar men jobbar ett par timmar extra, det är alltid bra med lite extrapengar.. Nä, nu ska jag passa på att röja lite innan det blir bak. Tjing.
Äppelkaka i långpanna
Se fler recept från gun på kokaihop.se.
powernap
Här inne ligger det en katt, även fast han inte får, och mår sjukt gott.
bra och dåliga dagar
Att det ska vara så svårt att släppa saker och gå vidare, förlåta sig själv och inte ha så höga krav. Ta saker med en nypa salt, leva i nuet. Jag behöver sol och värme, och det känns skönt att våren snart är här och driver ut det här mörkret som belägrar mig.
Halva (eller egentligen hela) mitt jag är så himla lycklig, jag är så glad över min familj och hur vi har det. Glad och tacksam och jag ser ljust på vår framtid och vi har så mycket att se fram emot.
Idag har varit en deppig dag (antagligen det dåliga vädret som triggade igång det hela), men den avslutades bra med världens sötaste unge.
7 månader sen sist
Som svar till dig Sandra, (och tack för tipsen) så självklart tycker jag det ska nli jätteskönt att slppa amningen också, och allt vad den innebär. Och jag tänker också att det blir roligt för Martin att kunna vara mer delaktig i matningen. Han har ju gått omkring i flera månader och skött "markservicen" som han kallar det. Alltså bistå mig med vatten, handduk, en extra kudde eller liknande medan jag ammat... Det ska bli så skönt när den dagen kommer att jag helt och hållet kan lämna över mat-ansvaret till honom, om inte annat så bara för en kväll så jag kan ut och roa mig ;).
Hon håller sakta men säkert på att bekanta sig med nappflaskor och pip-muggar. Jag har provat att fylla dom med att från välling, ersättning, vatten och fruktdryck... eller bara ge dom till henne tomma så att hon får leka lite med dom. Ibland suger hon och får i sig lite, men oftast så spottar hon bara ut det. Så jag är hoppfull i alla fall, och som sagt- det kommer nog av sig själv, så småningom.
I torsdags var det 7 månader sen jag blev mamma.
Vi gick från det här:
Till det här:
Hur häftigt är inte det liksom.
Hur häftigt är inte det liksom.
effektiv onsdag
Idag har vi gjort en massa saker. Förmiddagen var vi på öppna förskolan med Ellens farmor, det var mysigt och jag blev positivt överraskad. Ellen var fascinerad av allt och ville sitta i farmors knä en lång stund. Vilken seger! Hon åt sen glupskt upp en hel banan så det måste ha tagit på krafterna. Tyvärr blev bvc inställt på grund av sjukdom, och jag fick en ny tid på måndag.
Efter lunch tog vi oss ut på en promenad med vagnen, det var längesen nu eftersom det varit så kallt. Men idag var det bara 11 minusgrader trots solen sken och det var underbart.
Vi har hunnit med att handla, och titta på nya tapeter till köket. Som ni kanske vet är det för närvarande lila tapeter i köket, hur den människan tänkte som satte upp dom har jag undrat nu i snart 3 år och förbannat dom sen den dag vi flyttade in. Så idag fick vi äntligen tummen ur och var och pratade med hyresvärden om omtapetsering och det var ju självklart okej. Hittade många fina och rätt så billiga på Rusta, vi vill ju inte lägga ner en förmögenhet eftersom vi snart måste flytta ändå.
Shoppingnerven vaknade i mig och vi valde tapeter rätt snabbt, sen gick vi på Jysk och hittade detta:
Hm,.. om jag hade pengar....
Shoppingnerven vaknade i mig och vi valde tapeter rätt snabbt, sen gick vi på Jysk och hittade detta:
Hm,.. om jag hade pengar....
det här är livet. del 3.
Att blotta åsynen av mig, får ungen att gå bananas.
ny crib
Lillan är inne i en period nu då hon varken vill äta eller sova, och för att göra det lite svårare för oss/henne har vi bytt ut hennes barnsäng till en större, en spjälsäng. Det blir spännande att se hur det går för henne att sova i den inatt. Och jag hoppas att hon börjar äta bättre snart, jag har en önskan om att sluta amma snart men det går ju inte om hon varken vill ha gröt eller flaskan. Det enda som går ner är fruktpuréer, och jag kan ju egentligen inte klandra henne -hur gott är inte det?!
Men ja, sluta amma vill jag göra nu. Jag sitter och väger för och nackdelar hela tiden och kan inte riktigt ta steget, jag vet att det kommer bli en stor kamp och mycket gråt och är det värt det liksom? Det är så bekvämt att alltid ha maten nära tillhands samtidigt.
Imorgon ska vi till bvc för att mäta och väga, det var en månad sen sist. Det ska bli otroligt spännande att se vad som hänt. Det blir även en sväng till öppna förskolan imorgon, med svärmor. Hon har tagit ledigt och propsat på att vi ska dit, hon är så nyfiken på hur det går till och se Ellen med andra barn. Jag vet inte riktigt vad hon förväntar sig, dom gör ju inte så mycket i den här åldern, och imorgon är det dessutom stora barn där, men det blir nog trevligt ändå.
Nu har vintern verkligen bitit sig fast och jag är snart chockerande blek som vanligt vid den här tiden. Vilken tur att det finns lite hjälp att få. Funderade först på att besöka solariet men jag har ju en sån här i badrummet: mycket bättre för mina cancergener.
Nu ska jag sluta svamla och göra något vettigt.
Men ja, sluta amma vill jag göra nu. Jag sitter och väger för och nackdelar hela tiden och kan inte riktigt ta steget, jag vet att det kommer bli en stor kamp och mycket gråt och är det värt det liksom? Det är så bekvämt att alltid ha maten nära tillhands samtidigt.
Imorgon ska vi till bvc för att mäta och väga, det var en månad sen sist. Det ska bli otroligt spännande att se vad som hänt. Det blir även en sväng till öppna förskolan imorgon, med svärmor. Hon har tagit ledigt och propsat på att vi ska dit, hon är så nyfiken på hur det går till och se Ellen med andra barn. Jag vet inte riktigt vad hon förväntar sig, dom gör ju inte så mycket i den här åldern, och imorgon är det dessutom stora barn där, men det blir nog trevligt ändå.
Nu har vintern verkligen bitit sig fast och jag är snart chockerande blek som vanligt vid den här tiden. Vilken tur att det finns lite hjälp att få. Funderade först på att besöka solariet men jag har ju en sån här i badrummet: mycket bättre för mina cancergener.
Nu ska jag sluta svamla och göra något vettigt.
suddiga vardagsbilder
Mitt lilla charmtroll. Hennes hår håller på växa nu och man kan numera göra en liten tuppkam med fjunet på huvet.
ny luft
Idag längtar jag efter en snabb promenad i lätt höstluft. Känna lätta ben på grusig asfalt, musik i lurarna och krispig ny luft. En lång, snabb promenad. Helt själv.
suddiga vardagsbilder
Jo nog är hon en riktig linslus.
bakgrundsbrus
Hur många vuxenpoäng får man om man tycker det låter mysigt när diskmaskinen går??
Eller nä förresten, Jag vill nog inte veta.
På tal om diskmaskin, så var 2011 ett väldigt händelserikt år. Jag hade tänkt där i början av januari att jag skulle göra en sammanfattning i bilder på året som gått, med graviditeten och allt. Jag satte mig ner och började men blev så nostalgisk att jag inte kunde begränsa mig, jag ville ju ta med alla bilder. Så jag fick helt enkelt slopa den idén. Detta hände dock lite sammanfattat: (utan inbördes ordning)
- jag var gravid
- jag födde barn
- vi döpte barnet
- vi köpte diskmaskin
- vi köpte nyare (och framförallt större) bil
- vi förlovade oss
- Martin fyllde 30.
Idag har varit en upptagen dag. Jag vaknade upp med mensvärk och tänkte - Jaha det var den dagen.. Men ack vad jag bedrog mig. Vi packade in Ellen i vagnen och gick över gatan till Shanghai och åt lunchbuffe, hur bra var inte det?! Det var första gången jag kände att det äntligen givit resultat att jag varit ute och flängt med henne så mycket, hon blev så glad när hon fick komma upp ur vagnen och titta på allt folk och hon blev inte alls störd över alla människor. Hon nöjde sig till och med att sitta i pappas famn när hon blev less. 1-0 till mig.
Här är det mellan 20-25 minusgrader om dagarna nu, och strålande sol. Jag älskar solen och hatar kylan, det enda positiva med kylan är att jag mår gott över att jag slipper vara på jobbet. 2-0 till mig.
Jag badade Ellen på eftermiddagen för att hålla henne sysselsatt nu när vi inte kan vara ute och promenera med vagnen och hon har verkligen kommit på det där med att skvätta vatten nu. Jag har tvättat upp duken vi ska ha till middagen imorgon (vi får gäster, annars hade jag väl inte brytt mig) och nu efter lillan somnat har jag snabbt plockat undan här hemma. Det blir en del leksaker och filtar och grötrester och blöjor och ja, allt annat man hinner dra fram på en dag.
Nu när Ellen blivit större så tänker jag så ofta på vad min vän Sandra (jo, just du) sa i somras när dom var här och hälsade på, deras dotter var då 7 månader, precis som Ellen är nu. Hon berättade att dom dagarna dom var ensamma hemma hann dom gå igenom alla leksaker x antal gånger... när man kommit till slutet är det bara att börja om och försöka få den första leksaken att bli intressant igen. Och jag känner så väl igen mig. Man får vara uppfinningsrik som mamma!
I onsdags var det sista föräldragruppsträffen oh det var med sorg i hjärtat. Vi var ett glatt gäng och jag har träffat många trevliga människor, jag hoppas att de är någon som vill fortsätta ses. Den här gången pratade vi om föräldraskap och bla hur man prioriterar saker. En mamma berättade att hon, på förmiddagen när hennes dotter sov, prioriterat bort att äta frukost och istället sitta och surfa efter en ny bilstol. Hon sa: jag behöver någon som prioriterar mig. Någon annan måste prioritera mig eftersom jag glömmer bort att göra det själv.
Och det är så sant.
Jag tycker det är viktigt att man ger varande utrymme i ett förhållande, speciellt om man har barn. Man ska kunna ha sina saker man gör utan att den andra är med. Lite -tjänster och gentjänster, men man får absolut inte hålla räkningen för det får inte bli en tävling. Man måste prioritera och tillåta och kanske påminna den andre om att åka ut och göra något annat ett tag. Man kommer tillbaka med ny energi och kan ge så mycket mer, Ja så gör vi det litegrann i alla fall och det funkar bra.
Nu ska jag försöka komma på något att laga till middag imorgon medan jag väntar på att Martin kommer från jobbet. Tjing.
- vi döpte barnet
- vi köpte diskmaskin
- vi köpte nyare (och framförallt större) bil
- vi förlovade oss
- Martin fyllde 30.
Idag har varit en upptagen dag. Jag vaknade upp med mensvärk och tänkte - Jaha det var den dagen.. Men ack vad jag bedrog mig. Vi packade in Ellen i vagnen och gick över gatan till Shanghai och åt lunchbuffe, hur bra var inte det?! Det var första gången jag kände att det äntligen givit resultat att jag varit ute och flängt med henne så mycket, hon blev så glad när hon fick komma upp ur vagnen och titta på allt folk och hon blev inte alls störd över alla människor. Hon nöjde sig till och med att sitta i pappas famn när hon blev less. 1-0 till mig.
Här är det mellan 20-25 minusgrader om dagarna nu, och strålande sol. Jag älskar solen och hatar kylan, det enda positiva med kylan är att jag mår gott över att jag slipper vara på jobbet. 2-0 till mig.
Jag badade Ellen på eftermiddagen för att hålla henne sysselsatt nu när vi inte kan vara ute och promenera med vagnen och hon har verkligen kommit på det där med att skvätta vatten nu. Jag har tvättat upp duken vi ska ha till middagen imorgon (vi får gäster, annars hade jag väl inte brytt mig) och nu efter lillan somnat har jag snabbt plockat undan här hemma. Det blir en del leksaker och filtar och grötrester och blöjor och ja, allt annat man hinner dra fram på en dag.
Nu när Ellen blivit större så tänker jag så ofta på vad min vän Sandra (jo, just du) sa i somras när dom var här och hälsade på, deras dotter var då 7 månader, precis som Ellen är nu. Hon berättade att dom dagarna dom var ensamma hemma hann dom gå igenom alla leksaker x antal gånger... när man kommit till slutet är det bara att börja om och försöka få den första leksaken att bli intressant igen. Och jag känner så väl igen mig. Man får vara uppfinningsrik som mamma!
I onsdags var det sista föräldragruppsträffen oh det var med sorg i hjärtat. Vi var ett glatt gäng och jag har träffat många trevliga människor, jag hoppas att de är någon som vill fortsätta ses. Den här gången pratade vi om föräldraskap och bla hur man prioriterar saker. En mamma berättade att hon, på förmiddagen när hennes dotter sov, prioriterat bort att äta frukost och istället sitta och surfa efter en ny bilstol. Hon sa: jag behöver någon som prioriterar mig. Någon annan måste prioritera mig eftersom jag glömmer bort att göra det själv.
Och det är så sant.
Jag tycker det är viktigt att man ger varande utrymme i ett förhållande, speciellt om man har barn. Man ska kunna ha sina saker man gör utan att den andra är med. Lite -tjänster och gentjänster, men man får absolut inte hålla räkningen för det får inte bli en tävling. Man måste prioritera och tillåta och kanske påminna den andre om att åka ut och göra något annat ett tag. Man kommer tillbaka med ny energi och kan ge så mycket mer, Ja så gör vi det litegrann i alla fall och det funkar bra.
Nu ska jag försöka komma på något att laga till middag imorgon medan jag väntar på att Martin kommer från jobbet. Tjing.
vas i kras
Torsdagkväll, och jag försöker göra saker jag inte hunnit göra under veckan. Det har hänt mycket på sistone känns det som. Bla:
Martin halkade här hemma och landade på min golvvas som gick i flera delar. Den här fick han in i ryggen. Det kunde gått riktigt illa, men han klarade sig med 6 stygn. Att halka eller ramla kan hända även den bäste och det snurrar massa "tänk om.." tankar i våra huvuden. Vi slängde vasen i återvinningen dagen efter så fort vi kunde så vi slapp se den. Ellen blev förvånad, men glad -av någon anledning, när jag packade ner henne och drog till akuten mitt i natten.
det här är livet. del 2.
att komma in från kylan, hem till en tom lägenhet.
sätta sig ner i mörkret och hämta andan efter promenaden.
höra lätta tassar som vaknar och kommer kärlekskrankt upp i knäet.
