en klapp på axeln
Nu har det varit stört omöjligt att vara ute och promenera på grund av snöovädret. Det har verkligen stormat här, och jag och Ellen har hållit oss inne så mycket det går. Så himla jobbigt att gå ut med vagnen nu. Men jag längtar nå förskräckligt efter en promenad!
Jag kämpar med mitt förbannade sötsug varje dag. Jag tycker att jag är duktig som har gjort stora förändringar, även om jag unnar mig nån gång, men tyvärr syns det knappt på vågen. Jag får försöka tänka att det är ett långsiktigt projekt så jag inte blir så omotiverad. Och det blir nog bättre när jag kan börja vara ute och röra på mig igen.
Ellen sov otroligt bra inatt, jag hoppas verkligen det har vänt nu men vågar inte hoppas. Idag har det varit en sjukt lång dag och vi har gått igenom alla leksaker hundra gånger minst och ingenting dög.
Mañana mañana, imorgon är en annan dag!
Kommentarer
Trackback