vi fick som sagt hem barnsängen i söndags. på söndag kommer martins mamma hit, hon har köpt sängkläder och ville hjälpa till att bädda. inte mig emot :) hon tycker nog det är extra roligt när vi har tagit sängen som hon låg i då hon var liten, och som gått i arv. 

det blev lite trångt i sovrummet men mysigt. kändes jättekonstigt att det helt plötsligt stod en liten säng där. bara sådär, och väntar. som att vi bara ställt ut en extrasäng för att vi ska ha gäster, va barnvakt eller liknande. tänk att vår lilla bejbi ska ligga i den! det gör mig så förundrad att jag vill gråta en stund. tänk vad livet förändras, och att det ska vara så svårt att förstå. jag känner mig så lycklig, men samtidigt är det så skrämmande. sentimental. ibland känns det som att det är en gammal vän jag kommer att få återse, att hej är du äntligen här nu, vad jag har saknat dig, jag visste att det var du hela tiden.