Speciellt en sån här dag då jag har haft känslorna mest utanpå kroppen än inuti. 

Idag har jag mest bara velat sitta och grina. 

Åt allt. 

Det är väl en blandning av hormoner och stress över ditt och datt som trycker på. 

En sån där dag, helt enkelt.

Nuförtiden är jag inget roligt sällskap då jag inte orkar hålla mig vaken längre än max 22.00. 

Igår när jag skulle natta Ellen mitt på dagen somnade jag själv oxå och vi båda vaknade 2,5h senare.

Men nog var jag lika trött för det när kvällen kom.

Men jag tänker som ändå att det är bra, att jag ska försöka passa på att sova så mkt som möjligt nu. När jag kan.

Här hemma händer det annars inte så mycket just nu. Mycket av min energi går åt till lillan som har magsjuka för 4:e gången. Jag tycker så synd om henne och blir så arg på föräldrar som inte tänker på att ha barnen hemma från dagis tillräckligt länge så att smittan ska lägga sig. 

Själviskt!

Att få vinterkräksjukan när jag är höggravid är inget jag ser fram emot direkt.

Det positiva är ju ändå vädret. 

Som tack och förlåt för en tung vinter på många sätt är våren tidig..

Kunde inte komma mer lägligt!

Idag satt jag och pluggade 1,5 h på balkongen i bara t-shirt och det var stekande hett. 

Solen liksom skiner rakt in i själen och får mig att leva igen.

Som att jag kommer upp till ytan och kippar efter luft.

Nu ska jag tvätta bort mascaran, göra lite te och antagligen somna i soffan...