En mamma. Två barn.
Jag hade lovat mig själv att jag skulle stressa mindre.
Men nu hittar jag mig själv där igen.
Första tiden tycker jag gick rätt bra och båda mina fötter stod stadigt på marken. Nu har jag dock tappat fotfästet lite och liksom svävar en halvmeter ovanför marken. Jag tror den utlösande faktorn var att storasysters tider på förskolan minskades.
Det är så mycket jag inte räcker till åt.
Mammahjärtat dog en aning när hon gick fram till mig med bestämda steg och tittade mig argt i ögonen och sa:
- men mamma då går ja ut selv!
Där sitter jag och ammar i soffan och vill bara grina åt mitt dåliga samvete som ständigt bankar på.
Jag blinkar bort en tår och överöser henne med verbal kärlek och lovord om att jag snart är klar. Snart har lillebror ätit färdigt, snart ska jag leka med dig, snart kommer pappa hem och kan hjälpa oss, snart...
Fy fan va ja hatar det ordet.
Två veckor kvar till 5 veckors ledighet tillsammans. Jag försöker hitta tillbaka till lugnet tills dess.
En månad
Tiden går och vi med den.
Just nu är jag inne i en period då jag är så himla less. Tiden känns just nu som en transportsträcka tills lille August börjar le, sova på nätterna, lära sig sitta och gå och leka med Ellen.
Men självklart njuter jag också.
Och rent praktiskt känns det enklare denna gång. Dels för att vi redan har det mesta vi behöver, men också för att man inte behöver fundera lika mycket över hur man gör.
I söndags firade vi en månad som tvåbarnsföräldrar och lillebror växer så det knakar. Imorgon ska jag på BVC och det blir spännande att se vad som hänt på vågen!
En trött dag och trotsig fest.
Shit vilken dag.
Och vilken natt.
Efter att jag ammat honom för 100:e gången vid tre så somnade han gott och jag drog en lättnadens suck och trodde ja skulle få somna om.
Tji fick jag.
Ellen skrek i sömnen av någon mardröm, hon hade vaknat vid 23 pga hosta och fick sova i sin gamla säng i vårt rum, och då blev lillebror klarvaken.
Sen dess blev det knappt någon sömn för varken han eller mig.
Förniddagen spenderades i tårar för oss båda, av övertröttheten. Kvällen har vi tillbringat på dagis där det var sommarfest ikväll.
Där trodde jag verkligen att treårstrotsen skulle ta knäcken på mig, men titta jag lever fortfarande, om än knappt.
Usch, jag försöker verkligen varva att vara sträng och sätta gränser med att vara pedagogisk. Men ibland vill jag bara kasta in handduken när hon springer åt motsatt håll för femtielfte gången med ett hånflin på läpparna.
Nu sover bägge barnen för stunden iallafall och ja ska försöka få i mig middag och kvällsfika som jag missat på grund av allt ståhej.
Eller så äter jag jordgubbar och glass istället.
Bara för att jag är värd det.
Som det ska vara
Vilken ära det är att vara kvinna.
Att kunna bära och föda fram ett barn.
För mig är det meningen med livet.
Visst finns det annat i livet som gör mig lycklig, saker jag strävar efter och mål jag vill uppnå på andra plan. Men utan mina barn hade jag inte varit densamma.
Efter min andra förlossning kom jag på mig själv med att känna:
Nu är jag hel
Denna känsla överraskade mig.
Som hur lätt allting liksom föll på plats.
Första dagen
Alltså herregud. Jag har verkligen glömt bort hur det är att ha småbarn. Jag trodde jag var väl medveten och har förberett mig, men det är mycket jobbigare än vad jag minns.
Idag är det min och lillebrors första dag ensamma hemma och det var med gråten i halsen jag lämnade Ellen på dagis. Hon ville inte alls vara där idag. Så här i efterhand känns det dock bra eftersom det har varit grinfest här hemma. Nu sover han dock lugnt i vagnen äntligen. Precis lagomt till att det blir molnigt, haha.
Det känns i alla fall väldigt skönt att jag liksom redan gjort det här en gång. Trots skriket idag så går mina rörelser som på rutin. Men jag som alltid velat ha en stor familj med 3 barn börjar tänka om när tröttheten knackar på bakom ögonlocken. I ett svagt ögonblick under förlossningen fick Martin mig att lova att vi inte skulle skaffa fler barn...
Men jag vet ju själv hur fort man glömmer :-)
Att investera i mig själv
Imorse vaknade jag i allafall upp som ett vrak efter att ha sovit i 20 minuters intervaller inatt. Ibland är det bara så svårt att slappna av.
Därför passade det så himla bra att jag hade en klipptid inbokad på förmiddagen. Vem vet när jag klippte mig senast.
Att få sitta där, ensam, dricka kaffe och prata av sig lite samtidigt som någon pysslar om mig. Det var det bästa jag gjort på länge! En investering i mig själv som jag kommer leva länge på och som var helt rätt i tiden.
Resten av dagen har jag haft mkt energi och nu ska jag försöka vila lite innan nattpasset drar igång.
Det kommer mera...
Konsten att natta
Så provar vi det här för andra gången. Att natta det stora barnet tillsammans med det lilla. Det går sådär må jag säga, men känns bra att öva innan pappan börjar jobba, och att vi provat på det innan han har kvällsvecka på jobbet. Ikväll har han lämnat hemmets trygga vrå för att spela fotboll.
Vi har just kommit hem från ett dygn i stugan. Vi överraskade mor och far igår med en middag på deras 40-åriga bröllopsdag och hör och häpna hade vi lyckats samla alla 16 pers i familjen. Det hade lovats sol och värme men sin vana trogen dök solen inte upp förrän det var dags att åka hem!
Nu blir det fika och tv innan sambon kommer hem!
