Och vilken natt.

Efter att jag ammat honom för 100:e gången vid tre så somnade han gott och jag drog en lättnadens suck och trodde ja skulle få somna om. 

Tji fick jag.

Ellen skrek i sömnen av någon mardröm, hon hade vaknat vid 23 pga hosta och fick sova i sin gamla säng i vårt rum, och då blev lillebror klarvaken. 

Sen dess blev det knappt någon sömn för varken han eller mig.

Förniddagen spenderades i tårar för oss båda, av övertröttheten. Kvällen har vi tillbringat på dagis där det var sommarfest ikväll.

Där trodde jag verkligen att treårstrotsen skulle ta knäcken på mig, men titta jag lever fortfarande, om än knappt. 

Usch, jag försöker verkligen varva att vara sträng och sätta gränser med att vara pedagogisk. Men ibland vill jag bara kasta in handduken när hon springer åt motsatt håll för femtielfte gången med ett hånflin på läpparna.

Nu sover bägge barnen för stunden iallafall och ja ska försöka få i mig middag och kvällsfika som jag missat på grund av allt ståhej. 

Eller så äter jag jordgubbar och glass istället.

Bara för att jag är värd det.