Det var en gång
Publicerat 2013-09-30 20:06:13 i
Igår var det 7 år sedan jag träffade Martin för första gången.
Jag hade klyschigt nog precis bestämt mig för att lägga det här med dejtande och seriösa förhållanden på hyllan ett tag. Just den här kvällen var jag ute på personalfest och hade precis tröttnat på att ständigt tappa bort alla, jag bestämde mig för att se mig om en sista gång och sen gå hem.
Och där i baren stod han.
Som att jag var väntad.
Det var så självklart och okomplicerat från första början. Tänk om ja kunde ana att han skulle bli pappa till mina barn och göra mig så lycklig där vi satt i mörkret och funderade över hur vi skulle gå vidare med kvällen.
Dagens höjdpunkt
Publicerat 2013-09-29 20:10:48 i
Ellen har vuxit ur nästan alla skor hon har och idag var det dags att göra nåt åt det. Nu när det blivit höst på allvar.
Jag tog på henne kläderna och försökte tvinga ner hennes stackars fötter i ett par för små stövlar. Hon klagar och säger ajaj och jag försöker snällt förklara att det är just därför vi ska åka ner på stan så att hon ska få sig nya skor.
Hon stryker mig då på kinden och säger:
Du är snäll du, mamma...
Jag blir så uppfylld av lycka av denna lilla tös varje dag så att det är egentligen det enda jag behöver för att överleva.
Där jag vill vara.
Publicerat 2013-09-13 08:31:36 i
Jag har varit så fantastiskt seg dom senaste dagarna. Seg, trött och liksom handlingsförlamad. Varit på väg att plugga men sen liksom bara näe, inte nu.
Somnat halv tio framför teven på kvällarna och sen masat mig till sängen och förhoppningsvis lyckats få fram ett godnatt till sambon.
Kanske höstdeppen som är på väg, eller bara tröttheten efter att varit så mycket ensam med en halvt galen 2-åring. Har tagit mig ut på promenader och verkligen känt att det gjort nytta. För konstigt nog, är det nåt som kan råda bot på min höstdepression är det just kvällspromenader i höstmörkret. Den friska luften, det dunkla ljuset från gatlampor och gärna lite hiphop som dunkar i bakgrunden.
För så mycket har jag egentligen inte att vara deppad över i höst. På många sätt är jag exakt där jag vill vara.
21.52
Publicerat 2013-09-09 21:52:56 i
Tänk att efter snart 7 år pirrar det fortfarande i magen när jag räknar minuter tills han kliver in i hallen.
Manic monday
Så var det måndag igen, och ikväll kommer äntligen Martin hem.
Vi har hunnit med mycket i helgen och nu väntar en tuff vecka med riktigt mycket skolarbete samtidigt som förskolan är stängd i 2 dagar. Jag har ingen aning om hur jag ska klara av detta men jag hoppas Martin har lite råd att ge när han kommer hem.
Jag måste i alla fall börja med att städa för även om jag storstädade i fredags är det redan kaos här hemma. Livet som småbarnsförälder!
Gräsänka
Jag är lite pirrig inför helgen av någon anledning. Det är ju inte första gången jag är ensam med lillan men det var längesen nu. Och det är ju så många dagar.
Och hypokondriker som jag är oroar jag mig för att vi ska bli sjuka. Töntigt jag vet. Jag får försöka bara njuta av tiden jag får ensam med lillan och hitta på roliga saker.
I veckan har vi skruvat lite här hemma. Fått upp två tavlor, ett skoskåp, gardiner och gardinstänger, persienner och lite annat! Känns jättebra att det blev gjort innan han åkte. Sakta men säkert börjar det kännas som ett hem!
Nu ska jag strax göra klart skolarbetet och sen får vi se vad dagen har att erbjuda.
Ensamma hemma
Nu börjar ja bli lite less. Och det är bara tisdag än!
Martin jobbar till 22.15 varje kväll i veckan (och några förra veckan), och sen åker han till Dublin med sin pappa och bror för att titta på fotboll. Kommer inte hem förrän på måndag kväll. Va i hela friden ska vi roa oss med under tiden jag och lillan?!
