Idag var det meningen att vi skulle äta påskmiddag hos svärmor men dom ringde på förmiddan och sa att dom var förkylda. Efter lite övervägande bestämda vi oss för att skjuta på det hela. Trist, hade sett fram emot det.

Istället blev det spontan korvgrillning till middag över öppen eld på Haga hos 2 av Martins kompisar. Trevligt det med, fast solen hade hunnit gå ned så det var kaaaaallt.

Imorgon ska Ellen få ett stort påskägg fyllt med både det ena och det andra. När jag var liten fick vi påskäggen på påskafton så det känns som nånting jag vill fortsätta med. I helgen är det Martins lediga helg och jag hoppas dom hittar på nåt riktigt kul imorgon när jag är på jobbet.

Nu ska det snart sovas, om man ska orka stiga upp när lillan vaknar, allt efter 5 någon gång..

Hemma efter en helg i huvudstaden!
Vi åkte dit i fredags och det var meningen att vi skulle landa enligt tidtabell, 14.40. Så blev det emellertid inte då det var is på landningsbanan på Bromma och vi var tvungna att cirkulera i luften i 20 minuter, totalt ovärt. Efter det började bränslet ta slut och vi fick bege oss till Arlanda för att tanka. Där stod vi och väntade i 30 minuter innan vi kunde åka tillbaka, väl framme i Bromma igen var det fortfarande isigt så vi fortsatte att cirkulera ovanför.
Löjligt. Och less blev vi.
Tillslut, vid 16.30 fick vi äntligen stiga av.
Ellens första flygtur blev nästan 3h lång och hon klarade det galant. Så skönt!
Vi var lite modfällda och det blev väldigt stressigt för oss resten av kvällen.

Som tur var gick hemresan som planerat och solen och plusgrader mötte oss värmande välkomna. Härligt!

Nu sitter lillan i badet och sambon är på träning, imorgon är jag ledig och det känns himla bra att jag och Ellen får en extra dag!

Ja jag önskar jag hade något roligt att komma med, men är här det bara sjukdomar som hägrar.

Visst förstod jag att både lillan och vi andra skulle bli sjuka i och med dagisinskolning, men det här är ju ett skämt!! När ska detta sluta?

Jag åkte dit på magsjuka igen i fredags, otippat? Är fortfarande inte bra i magen så imorse ringde jag både 1177 och vårdcentralen, vi måste ju få ngn hjälp med detta nu.
Nu har Ellen dessutom blivit förkyld igen så jag hoppas för allt i världen att hon slipper kräkas för det skulle jag nog inte orka med.

Nä för mina krafter håller på ta slut.

Förra veckan började med att katten dog, den fortsatte med att jag fick en redig utskällning av en kollega för ett misstag jag gjorde, och avslutades så där glatt med något jag anar är en mild variant av vinterkräksjukan.

Ja förlåt, jag är bitter. Men det måste man få vara ibland. Nu har vi ialla fall städat lägenheten igen och jag har spritat alla dörrhandtag och annat som kan tänkas bära smitta, och toaletten är skurad för sjuttielfte gången.
Nu får det vara nog!
Jag sätter ner foten.

I övrigt har som tur var solen skinit ute och vår alldeles egna solstråle gnistrar här hemma och åh det är så underbart. Ellen lär sig mer ord och igår tittade hon på en bild av min mamma och sa mommo för första gången!
Lycka!

Nä nu ska ja försöka äta nåt!

Vår fina lilla kisse har tyvärr lämnat oss.
Jag hittade honom igår morse under Ellens säng.
Stel.

Usch så hemskt.
Det är så tomt här hemma.
Kan inte räkna alla gånger jag tycker jag ser honom i ögonvrån, hör honom hoppa upp på fönsterbrädan för att bli insläppt eller kommer på mig själv med att undra om han vill ha mer mat.

Kattlådan står fortfarande kvar i badrummet, har inte tagit mig för att ta bort den. Där syns hans små tassavtryck, som ett sista minne.

Trodde inte jag skulle bli så himla ledsen, men tårarna bara fortsätter komma. Det tar väl ett tag innan man vänjer sig.

Vi åkte ut till stugan igår på dagen med mamma och pappa. La honom i frysen tills det blir sommar så vi kan begrava honom på ett fint soligt ställe.
Där hör han hemma.
Han mådde så himla bra där ute.

Och pappa sa han skulle göra en kista.

Sov så gott Konrad.