Nu börjar snart nedräkningen inför jobbet på allvar. Den 13e augusti börjar jag och vi får återigen en helt ny vardag. 

Den här gången är det Martin som är hemma med Ellen och det är min tur att stiga upp och gå till jobbet. Jag kan inte med ord beskriva hur tungt det känns att lämna hemmets lugna (ibland iallafall) vrå för att bege mig till något som numera känns mer eller mindre främmande. Självklart känns det skönt på ett sätt att få tjäna lite pengar och göra rätt för sig, men det känns nog mest skrämmande. 

När jag började min ledighet för drygt 14 månader sen (!!!!!) trodde jag att jag skulle vilja börja plugga när min mammaledighet var slut, men så är inte alls fallet just nu. Jag har ingen som helst lust att sätta mig vid skolbänken och då känns det inte värt det, även om en känsla av "nu eller aldrig" gror inom mig. 

Nu är sommaren här och jag har valt att fylla på min föräldraledighet med några semesterveckor, som jag nu försöker njuta av. Jag försöker ta dagen som den kommer samtidigt som det är väldigt skönt att kunna planera in saker, det blir ändå aldrig som man tänkt sig hur man än vrider och vänder på det. 

En inre stress huserar inom mig som jag försöker ta med en nypa salt, men det går inte riktigt att komma ifrån.

Så mycket förhoppningar och förväntningar låg i sikte inför denna sommar och vädret har förhindrat mycket och många utav det.
Men än är det sommar kvar och jag har mycket att se fram emot fortfarande, och vädret rår jag ju som alla andra inte på. Det är bara att göra det bästa utav saken!

Förra helgen hade vi en underbar helg i Sundsvall med hotellvistelse, bröllop och en snabb genomgång på Ikea som fick oss att återigen drömma oss bort till en större lägenhet. Vi fick nöjet att prova på en natt med barnvakt, Ellen sov i Farmors hotellrum med hennes man medan vi var ute och provade lyckan på Casinot. Så skönt att få ett eget rum men oj vad det var tomt!

I måndags fyllde vår lilla skrutta 1 år och lagom till lunch hade jag hunnit böla 3 gånger över hur stor hon blivit och över allt som hänt. Det känns helt övermäktigt att hon nu mer ller mindre går och nu ser vi fram emot hennes första ord, när dom nu kommer! 


Såhär glad blir man då man får äta sin första tårta helt själv!