Så var det måndag igen, och ikväll kommer äntligen Martin hem.

Vi har hunnit med mycket i helgen och nu väntar en tuff vecka med riktigt mycket skolarbete samtidigt som förskolan är stängd i 2 dagar. Jag har ingen aning om hur jag ska klara av detta men jag hoppas Martin har lite råd att ge när han kommer hem.

Jag måste i alla fall börja med att städa för även om jag storstädade i fredags är det redan kaos här hemma. Livet som småbarnsförälder!

Jag är lite pirrig inför helgen av någon anledning. Det är ju inte första gången jag är ensam med lillan men det var längesen nu. Och det är ju så många dagar.

Och hypokondriker som jag är oroar jag mig för att vi ska bli sjuka. Töntigt jag vet. Jag får försöka bara njuta av tiden jag får ensam med lillan och hitta på roliga saker.

I veckan har vi skruvat lite här hemma. Fått upp två tavlor, ett skoskåp, gardiner och gardinstänger, persienner och lite annat! Känns jättebra att det blev gjort innan han åkte. Sakta men säkert börjar det kännas som ett hem!

Nu ska jag strax göra klart skolarbetet och sen får vi se vad dagen har att erbjuda.

Jag får ständigt påminna mig själv om att man inte behöver hinna allt på en och samma dag. Det är alltid 100 bollar i luften och inte så konstigt att jag får hjärtklappning ibland.

Jag känner att jag mår så himla bra av det här. Att läsa på distans och göra saker i min egen takt. Att hämta lillan på dagis redan halv 4 och den egentid vi får tillsammans. Ofta när hon är trött blir det en stund framför madicken, idag är en sån dag.

Måndag igen och andra jobbarveckan för min del, men även min sista på ett tag. Jag ska nämligen tillbaka till skolbänken en liten tid.

Idag börjar även Ellen på sitt nya dagis. Spännande! Hon är där med sin pappa idag och träffar alla nya kompisar och fröknar. Det blir roligt att höra vad hon har att säga när jag träffar henne ikväll, för en liten pratkvarn det är precis vad hon är!

Nu är semestern slut och radioskuggan är över och här är jag igen.

Mycket har hänt och många känslor har det varit. Vi har flängt hit och dit och försökt ta vara på varje stund tillsammans. Tycker vi har lyckats ganska bra!
Men det berättar jag om en annan gång för nu blir det sängen!

Snart bara 8 arbetsdagar kvar till 5 veckors ledigt. Semester alltså. Ljuva ljuva semester.

En tid för förväntningar och förhoppningar men även lite ångest och oro. Man vill ju alltid hinna med så mycket, hälsa på så många och samtidigt bara ta det lugnt. Förra sommaren ger mig bara kalla kårar då jag tänker på hur dåligt jag mådde inombords vid den här tiden. Vi hade 2 månader tillsammans men jag hade en sån intensiv inre stress att jag inte kunde njuta.

I år blir det inte samma sak, det har jag gett mig fan på. Jag ska sätta mig själv först ibland, även om det är svårt. Jag ska ta vara på tiden genom att göra saker som jag vill och som passar för min familj och det är något man inte ska kompromissa med.

Jag har en rejäl 30-års kris som i början kom väldigt smygande så jag knappt märkte av den, men när jag väl insåg vad det var som fick mig att må dåligt träffade verkligheten mig som en käftsmäll likt solens första strålar i mars.

Nu har jag ändå förlikat mig med den litegrann och jag försöker se möjligheterna som ligger framför mig. Att göra en förändring är något jag tror man mår bra av ibland.



Vi inviger min semester starkt genom att flytta, sen bär det av till Stockholm för bröllop och ett par dagar senare fyller Ellen 2 år. (Eller 8, 9, 10, 8, om man frågar henne.)



Nä, nu ska här packas!

Många dagar, som idag, är jag så glad över att jag bor nära älven.

Såna här dagar, då jag känner mig mer död än levande och får uppleva att så fort jag kommer ut och känner den friska brisen från vattnet märker jag att kroppen sakta fyllas på med energi. Vilken fantastisk känsla.

Tar en sakta promenad med vagnen och Johnny cash i lurarna innan jag måste sätta igång med dagens to-do.

Nattjobb igen.
Ja det var bara ett par veckor sen sist.

Och jag konstaterar än en gång att det här med att jobba natt, det är inget för mig.

Och det passar sig inte när man har småbarn.
Det tär på mig och det tär på oss.

Jag går omkring med dåligt samvete.

dåligt samvete att jag inte kan hjälpa till hemma. dåligt samvete för att jag ligger och sover halva dagen. dåligt samvete för att det blir 10h på dagis för Ellen dom dagar jag jobbar natt mitt i veckan och jag måste va hemma för att vila upp mig mellan passen. Dåligt samvete för att Martin inte får någon avlastning på hela helgen nästan.


På lördag får jag äntligen träffa min lilla solstråle igen. Jag lämnade henne på dagis i onsdags förmiddag och sen dess har vi inte setts om man inte räknar med det myset jag snor åt mig när jag kommer hem efter jobbet då hon ligger och sover. Inatt när jag kröp ner i sängen skrattade hon högt i sömnen, himla roligt.

Men efter i helgen dröjer det minst 2 månader till nästa gång och sen får vi se hur det blir till hösten.

En månad kvar till semestern nu, nedräkningen har börjat!

Så vare gjort.
Idag lämnade jag in uppsägningen av lägenheten. Vi ska flytta.

Jag kommer grina blod i flera veckor för att jag absolut inte vill, men det ska bli så skönt att Ellen får ett eget rum. Vi hade sett fram emot att flytta till en fyra men nu fick vi tag i en trea på området där vi bor så flytten blir ju inte så lång. Vi flyttar en våning upp fast har en egen ingång, uteplatserna blir utbytta till en balkong i söderläge. Nu när vi inte har katt längre så går det ju bra.
(Men åh vad jag saknar honom.)

Jag är både glad och ledsen men nog mest förväntansfull. Jag har trivts så fantastiskt bra där vi bor nu och är tyvärr medveten om att vi nog aldrig kommer bo så bra, men jag hoppas ju jg har fel!

Vi var och tittade på lägenheten förra veckan en snabbis, visst vill vi tapetsera om och köket behöver en uppfräschning men det är sånt vi får ta tag i, i höst.

Jag lyfte in Ellen i vad som ska bli hennes rum och frågade:
Ellen vill du bo här?

Hon skakade försiktigt men bestämt på huvudet och sa:
Nääe.

Men det klart, hon kanske trodde vi skulle lämna henne där just då så vad skulle hon säga. Hon hinner nog ändra sig... Hon har ju inte så mycket val :-)

Hemma och vabbar idag, Ellen var helt knäckt igårkväll med 40 graders feber, rinnsnuva och med ögon som rann minst lika mycket.

Vi försöker turas om att vabba om det inte är så att någon av oss har något speciellt inplanerat som nu då Martin har utbildning på jobbet.

Ellen sover i vagnen och jag sitter i solen med en kopp kaffe, inte helt fel faktiskt. Fast så mycket sömn blir det nog inte för henne då hon hostar varannan minut, stackarn.

Nu ska jag snart åka och hämta min älskade unge som har varit hos farmor sen i går morse. Jag har jobbat natt och knappt varit hemma nåt förutom några timmars sömn som spenderats ensam i en stor säng.

Det här med att jobba oregelbundna tider håller verkligen på ta ut sin rätt. När den ena jobbar så är den andra ledig och tvärtom. Man börjar bli lite less.
Men det klart, fördelen är ju att det sällan blir så långa dagar för lillan på dagis, och det är ju värt mycket.

Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka te och njuta lite av tystnaden för om ett par timmar är lägenheten fylld av trots och bus igen.
Åh vad jag längtar.

Igår när jag kommit hem efter alla bravader hann jag precis sätta mig i soffan när det bankade på dörren och in dundrade min andra syster och mina 2 bästa vänner.
Jag blev beordrad till duschen för vi skulle ut och äta!

Eftersom jag jobbar helgen som kommer och samtidigt fyller år så tog dom saken i egna händer och vi skålade och firade min dag lite i förskott.
Tänk va jag är lyckligt lottad som har så fina vänner i mitt liv.

Har jobbat hela helgen och var tvungen att jobba över lite i söndags när jag som mest bara ville skynda mig hem och lasta bilen för 2 efterlängtade dagar i stugan.

Sambon och lillan åkte ut redan på förmiddan på söndagen och när jag äntligen kom fram kände jag mig mer död än levande. Men åh vad jag saknat det stället!

I måndags fyllde min mamma år och vi skulle samlas för att äntligen åka skoter, grilla korv och äta tårta.
Så blev inte fallet då pappa blev dålig och vi fick ringa efter ambulans. Att sjukvården i Umeå inte är vad den borde va är en historia vi tar en annan gång.
Dagen fortsatte med att ena skotern pajade och att vi fick vänta i en och en halv timme på pizzan som vi skulle tröstäta. Ingen bra dag.
Jag och Ellen följde sen med syster och hennes familj hem och invigde deras nya bastu. Så himla skönt.

Nästa påsk är det jag som är ledig, banne mig!

Idag var det meningen att vi skulle äta påskmiddag hos svärmor men dom ringde på förmiddan och sa att dom var förkylda. Efter lite övervägande bestämda vi oss för att skjuta på det hela. Trist, hade sett fram emot det.

Istället blev det spontan korvgrillning till middag över öppen eld på Haga hos 2 av Martins kompisar. Trevligt det med, fast solen hade hunnit gå ned så det var kaaaaallt.

Imorgon ska Ellen få ett stort påskägg fyllt med både det ena och det andra. När jag var liten fick vi påskäggen på påskafton så det känns som nånting jag vill fortsätta med. I helgen är det Martins lediga helg och jag hoppas dom hittar på nåt riktigt kul imorgon när jag är på jobbet.

Nu ska det snart sovas, om man ska orka stiga upp när lillan vaknar, allt efter 5 någon gång..