Den suger musten ur mig.

Ur oss.

Alla tre (fyra).

Det är alltid tvärtemot, ja betyder nej, kom betyder gå och alla andra saker som man bara ska veta som mamma. Och pappa. 

Och alla andra.

Det är för oss att tyda och försöka förklara för omgivningen hur det egentligen står till. 

Det är mycket "du är bum" och puttar hit och dit blandat med skrik. I lekparken med andra okända barn får man ursäkta och till grannarna får man be en stilla bön om att de förstår.

Men det kan ju inte vara lätt. 

När man inte riktigt vet, eller förstår, vart gränser går så att man känner ett behov av att testa. För vem vet va som kan hända? 

Alla dessa känslor och tankar som snurrar i den lilla kroppen. Alla tusen miljoner frågor man inte visste fanns - eller har den blekaste aning om hur man ska svara. Dom finns där varje dag, och jag kan inte undgå att fascineras och beundras över hur den lilla människan växer.

Den lilla människan som jag har skapat och som jag vill visa hela världen.