Inatt drömde jag om dig för första gången.

Jag drömde att du var en flicka och var väldigt ivrig, jag födde dig flera veckor för tidigt.

Jag drömde om att jag nästan var helt återställd på en gång efteråt och om känslan om att vara hel  när jag tog dig till mitt bröst för första gången.

Om att du var pusselbiten som saknats.

Denna dröm har fått mig att längta så otroligt mycket efter dig.

Vem du nu än är.

Känslan har fått mig att känna mig så levande. Den påminner mig om vad allt detta leder till.

Jag tar emot känslan med välkomnande öppna armar när jag har svårt att fokusera på annat än att bara låta dagarna gå.

För många dagar är det så.

Dagar som kommer och går som ett töcken i denna trista vintertid.

Men du. Älskade barn. Du påminde mig om att andas igen.

Snart ses vi och våra liv kommer förändras samtidigt i samma sekund.