En sån där dag.
Tröttheten slår till ungefär nu.
Speciellt en sån här dag då jag har haft känslorna mest utanpå kroppen än inuti.
Idag har jag mest bara velat sitta och grina.
Åt allt.
Det är väl en blandning av hormoner och stress över ditt och datt som trycker på.
En sån där dag, helt enkelt.
Nuförtiden är jag inget roligt sällskap då jag inte orkar hålla mig vaken längre än max 22.00.
Igår när jag skulle natta Ellen mitt på dagen somnade jag själv oxå och vi båda vaknade 2,5h senare.
Men nog var jag lika trött för det när kvällen kom.
Men jag tänker som ändå att det är bra, att jag ska försöka passa på att sova så mkt som möjligt nu. När jag kan.
Här hemma händer det annars inte så mycket just nu. Mycket av min energi går åt till lillan som har magsjuka för 4:e gången. Jag tycker så synd om henne och blir så arg på föräldrar som inte tänker på att ha barnen hemma från dagis tillräckligt länge så att smittan ska lägga sig.
Själviskt!
Att få vinterkräksjukan när jag är höggravid är inget jag ser fram emot direkt.
Det positiva är ju ändå vädret.
Som tack och förlåt för en tung vinter på många sätt är våren tidig..
Kunde inte komma mer lägligt!
Idag satt jag och pluggade 1,5 h på balkongen i bara t-shirt och det var stekande hett.
Solen liksom skiner rakt in i själen och får mig att leva igen.
Som att jag kommer upp till ytan och kippar efter luft.
Nu ska jag tvätta bort mascaran, göra lite te och antagligen somna i soffan...
Blogg-uppgift
Välkommen till min blogg, Miroi!
Lillebror
Fredag, jag har just gjort prov och ätit lunch. Nu väntar ett par timmar fortsatt plugg innan jag kan känna mig färdig för den här veckan och hämta lillan på dagis.
Imorse när vi gick till dagis pratade hon om att hon skulle krama sin lillebror.
- Han är så söööööt!
Som att dom känner varandra sen länge.
Igår var vi på ultraljud igen för att kontrollera att moderkakan lagt till sig, och då fick vi det bekräftat, att det blir just en lillebror.
För mig blev det lite mer verkligt när vi fick veta detta och jag hoppas det kommer hjälpa mig under förlossningen, som något att fokusera på.
Mötet med vår lilla kille.
Det är för övrigt så konstigt att något som tar upp så mycket av ens tankar ändå är så svårt att förstå. Nu vet jag i alla fall mer definitivt varför det känns så otroligt tungt vissa dagar... Tungt att äta, tungt att andas... Tungt i överlag.
- Du har ju ett hårt litet huvud rakt upp i solar plexus.. Sa barnmorskan igår på kontrollen.
Och ja, vem hade inte reagerat på det liksom?
Hela lägenheten badar i ljus av den skarpa vårsolen som skiner med all sin styrka idag. Det är nog den största skillnaden sen vi flyttade upp en våning, vi kommer närmare solen. Åh vad jag njuter.
Söndag
Ljuset!
Detta underbara ljus!
Klockan är över fem och solen är på väg ner. På spisen kokar ost & broccoli soppa och jag är så slut både fysiskt och psykiskt att jag bara vill kapitulera.
Imorgon är en annan dag!
Som i en dröm.
Inatt drömde jag om dig för första gången.
Jag drömde att du var en flicka och var väldigt ivrig, jag födde dig flera veckor för tidigt.
Jag drömde om att jag nästan var helt återställd på en gång efteråt och om känslan om att vara hel när jag tog dig till mitt bröst för första gången.
Om att du var pusselbiten som saknats.
Denna dröm har fått mig att längta så otroligt mycket efter dig.
Vem du nu än är.
Känslan har fått mig att känna mig så levande. Den påminner mig om vad allt detta leder till.
Jag tar emot känslan med välkomnande öppna armar när jag har svårt att fokusera på annat än att bara låta dagarna gå.
För många dagar är det så.
Dagar som kommer och går som ett töcken i denna trista vintertid.
Men du. Älskade barn. Du påminde mig om att andas igen.
Snart ses vi och våra liv kommer förändras samtidigt i samma sekund.
En semla för två.
Åh, puh.
Nu har jag vabbat i 2 dagar med en liten tjej som egentligen varit för frisk för att vara hemma.
Hon spydde rejält en gång natten not söndag men sedan dess har det varit lugnt. Dom vill ju dock inte ha dit henne på dagis och det förstår jag, tycker det är bra att hon pausar ett par dagar så det hinner lägga sig lite där oxå. Vi får se hur läget är när vi kommer dit imorgon bitti.
Igår fm var vi ute och hon fick härja i snön. ja gjorde mitt bästa att dra henne på kälken men hon klagade på att det inte gick fort nog, och jag klagade i mitt inre på att det gjorde ont. Hon gungade, lekte i lekstugan och eftermiddagen spenderas på tågstationen här öst på stan. En enkel men bra aktivitet. Jättemånga rulltrappor och konstiga hissar som åker hit och dit, en chokladboll och saft i kaféet och vi fick se hela 4 tåg till lillans förtjusning. Till slut blev det dock storgrin då hon blev för sugen på att kliva på tåget och följa med.
Idag var vi en sväng på barnens hus på morgonen och hon valde sig en liten pyssellåda, så eftermiddagen har vi klistrat och klippt och grejat.
Nu har jag blivit lämnad ensam en stund, de andra två gick iväg för att köpa mig en semla. Och ja, det tycker jag att jag är värd!
