Hennes farmor hade tagit en ledig dag från jobbet för att spendera lite tid med sitt barnbarn. 

Åh vad jag är lyckligt lottad som har en så underbar svärmor. Vi kan prata om allt, vi delar många värderingar och åldersskillnaden känns obefintlig ibland när vi skrattar så vi storknar. 

Just nu kändes den här tiden jag fick för mig själv så himla rätt. Och den tiden jag fick att umgås med min sambo till att bara vara vi - är ovärderlig. 

Ellen är så trotsig nu. Allt är bara NEJ. Och energinivån på den lilla tjejen har nog aldrig varit större! Hon kör verkligen 200% från det att hon vaknar tills hon somnar. Ofta tidigar morgnar som börjar innan 06 och kvällar som inte slutar förrän 10 sånger, en bok och 15 timmar senare. 

Och jag, jag har helt slut på energi. Och tålamodet sviker mig varje dag. Det dåliga samvetet gör sig ständigt påmint och jag försöket avleda, både mig och henne. Försöka komma på bättre tankar genom att hitta på saker vi kan göra i stillhet. Det blir mycket pyssel när vi är bara hon och jag. 

Jag har upptäckt att jag finner ro i att sitta och limma, lägga pärlplatta, klistra och klippa. Så less jag har varit efter alla    somrar på Norrbyskär som lägerledare, men nu känner jag lusten i mig igen och tycker det är minst lika roligt som henne. Det blir liksom lite terapi utav det, där man får påbörja något och sedan slutföra det.

Där slutresultatet inte alls spelar någon roll, för vad jag än gör är det något alldeles fantastiskt roligt i hennes ögon.