Snart bara 8 arbetsdagar kvar till 5 veckors ledigt. Semester alltså. Ljuva ljuva semester.

En tid för förväntningar och förhoppningar men även lite ångest och oro. Man vill ju alltid hinna med så mycket, hälsa på så många och samtidigt bara ta det lugnt. Förra sommaren ger mig bara kalla kårar då jag tänker på hur dåligt jag mådde inombords vid den här tiden. Vi hade 2 månader tillsammans men jag hade en sån intensiv inre stress att jag inte kunde njuta.

I år blir det inte samma sak, det har jag gett mig fan på. Jag ska sätta mig själv först ibland, även om det är svårt. Jag ska ta vara på tiden genom att göra saker som jag vill och som passar för min familj och det är något man inte ska kompromissa med.

Jag har en rejäl 30-års kris som i början kom väldigt smygande så jag knappt märkte av den, men när jag väl insåg vad det var som fick mig att må dåligt träffade verkligheten mig som en käftsmäll likt solens första strålar i mars.

Nu har jag ändå förlikat mig med den litegrann och jag försöker se möjligheterna som ligger framför mig. Att göra en förändring är något jag tror man mår bra av ibland.



Vi inviger min semester starkt genom att flytta, sen bär det av till Stockholm för bröllop och ett par dagar senare fyller Ellen 2 år. (Eller 8, 9, 10, 8, om man frågar henne.)



Nä, nu ska här packas!