Det är en konst, att få ungen att somna utan att somna själv.

Ibland lyckas jag, ibland inte.

Det är himla skönt att krypa ner i sängen bredvid lillan och höra hennes andetag bli tyngre och tyngre och känna värmen från hennes lilla kropp. Bekymren man har försvinner och man sjunker sakta ner i en skön dvala. Allt annat känns helt onödigt, som att packa upp matvarorna vi handlat. Eller städa lägenheten inför visning imorgon.

Jaja, bara att sätta igång då.