Nu ska jag snart åka och hämta min älskade unge som har varit hos farmor sen i går morse. Jag har jobbat natt och knappt varit hemma nåt förutom några timmars sömn som spenderats ensam i en stor säng.

Det här med att jobba oregelbundna tider håller verkligen på ta ut sin rätt. När den ena jobbar så är den andra ledig och tvärtom. Man börjar bli lite less.
Men det klart, fördelen är ju att det sällan blir så långa dagar för lillan på dagis, och det är ju värt mycket.

Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka te och njuta lite av tystnaden för om ett par timmar är lägenheten fylld av trots och bus igen.
Åh vad jag längtar.