Det är en konst, att få ungen att somna utan att somna själv.

Ibland lyckas jag, ibland inte.

Det är himla skönt att krypa ner i sängen bredvid lillan och höra hennes andetag bli tyngre och tyngre och känna värmen från hennes lilla kropp. Bekymren man har försvinner och man sjunker sakta ner i en skön dvala. Allt annat känns helt onödigt, som att packa upp matvarorna vi handlat. Eller städa lägenheten inför visning imorgon.

Jaja, bara att sätta igång då.

Så vare gjort.
Idag lämnade jag in uppsägningen av lägenheten. Vi ska flytta.

Jag kommer grina blod i flera veckor för att jag absolut inte vill, men det ska bli så skönt att Ellen får ett eget rum. Vi hade sett fram emot att flytta till en fyra men nu fick vi tag i en trea på området där vi bor så flytten blir ju inte så lång. Vi flyttar en våning upp fast har en egen ingång, uteplatserna blir utbytta till en balkong i söderläge. Nu när vi inte har katt längre så går det ju bra.
(Men åh vad jag saknar honom.)

Jag är både glad och ledsen men nog mest förväntansfull. Jag har trivts så fantastiskt bra där vi bor nu och är tyvärr medveten om att vi nog aldrig kommer bo så bra, men jag hoppas ju jg har fel!

Vi var och tittade på lägenheten förra veckan en snabbis, visst vill vi tapetsera om och köket behöver en uppfräschning men det är sånt vi får ta tag i, i höst.

Jag lyfte in Ellen i vad som ska bli hennes rum och frågade:
Ellen vill du bo här?

Hon skakade försiktigt men bestämt på huvudet och sa:
Nääe.

Men det klart, hon kanske trodde vi skulle lämna henne där just då så vad skulle hon säga. Hon hinner nog ändra sig... Hon har ju inte så mycket val :-)

Dagen började med att jg fick sovmorgon till 7.15. Fast så mkt sömn tjänade jag inte in då jag inte kom isäng förrän vid halv ett pga jobbet.
Sen dess har det varit full fart, som det alltid alltid är nu för tiden.

Ellen lär sig prata mer och mer och för en som inte träffar henne så ofta är det nog svårt att förstå men vi hajar exakt vad hon menar.
Och idag när jag skjutsade henne till dagis satt hon i bilstolen och pekade ömsom på näsan och munnen och sa:
- säsa
-mommen
Haha så sött.

Nu ska jag strax hem och sova och ladda för en ny dag med trots och grin, pussar och bus.

Hemma och vabbar idag, Ellen var helt knäckt igårkväll med 40 graders feber, rinnsnuva och med ögon som rann minst lika mycket.

Vi försöker turas om att vabba om det inte är så att någon av oss har något speciellt inplanerat som nu då Martin har utbildning på jobbet.

Ellen sover i vagnen och jag sitter i solen med en kopp kaffe, inte helt fel faktiskt. Fast så mycket sömn blir det nog inte för henne då hon hostar varannan minut, stackarn.

Nu ska jag snart åka och hämta min älskade unge som har varit hos farmor sen i går morse. Jag har jobbat natt och knappt varit hemma nåt förutom några timmars sömn som spenderats ensam i en stor säng.

Det här med att jobba oregelbundna tider håller verkligen på ta ut sin rätt. När den ena jobbar så är den andra ledig och tvärtom. Man börjar bli lite less.
Men det klart, fördelen är ju att det sällan blir så långa dagar för lillan på dagis, och det är ju värt mycket.

Nu ska jag sätta mig i soffan och dricka te och njuta lite av tystnaden för om ett par timmar är lägenheten fylld av trots och bus igen.
Åh vad jag längtar.

Igår när jag kommit hem efter alla bravader hann jag precis sätta mig i soffan när det bankade på dörren och in dundrade min andra syster och mina 2 bästa vänner.
Jag blev beordrad till duschen för vi skulle ut och äta!

Eftersom jag jobbar helgen som kommer och samtidigt fyller år så tog dom saken i egna händer och vi skålade och firade min dag lite i förskott.
Tänk va jag är lyckligt lottad som har så fina vänner i mitt liv.

Har jobbat hela helgen och var tvungen att jobba över lite i söndags när jag som mest bara ville skynda mig hem och lasta bilen för 2 efterlängtade dagar i stugan.

Sambon och lillan åkte ut redan på förmiddan på söndagen och när jag äntligen kom fram kände jag mig mer död än levande. Men åh vad jag saknat det stället!

I måndags fyllde min mamma år och vi skulle samlas för att äntligen åka skoter, grilla korv och äta tårta.
Så blev inte fallet då pappa blev dålig och vi fick ringa efter ambulans. Att sjukvården i Umeå inte är vad den borde va är en historia vi tar en annan gång.
Dagen fortsatte med att ena skotern pajade och att vi fick vänta i en och en halv timme på pizzan som vi skulle tröstäta. Ingen bra dag.
Jag och Ellen följde sen med syster och hennes familj hem och invigde deras nya bastu. Så himla skönt.

Nästa påsk är det jag som är ledig, banne mig!