Omstart.

Hej, minns ni mig?

 

En hel evighet och ett halvt liv har passerat sen sist,

känns det som.

 

På ett sätt känns det nämligen som att jag inte är samma person nu som innan sommaren.

 

Det har, för att vara helt ärlig, varit en av dom jobbigaste somrarna på väldigt länge. För att inte gå in på detaljer så har det mesta handlat om mitt eget mående som jag inte prioriterat och därför varit nära att gå in i väggen. 

 

Det har varit underbart att få uppleva Ellens andra sommar och se henne lära sig gå och upptäcka saker för första gången, men mina egna krav på mig själv och mina måsten, mina förväntningar har bara blivit för mycket. 

 

Nu har jag lappat ihop mig själv lite, sökt hjälp, och på något sätt landat en aning. Jag började jobba för ett par veckor sedan och även om det hela skedde rätt motvilligt kom jag på mig själv med att tycka det var oväntat skönt att få lämna hemmets trygga vrå och faktiskt göra något annat. 

 

Jag känner mig liksom "klar" med att vara mammaledig för tillfället. (Även om jag självklart alltid kommer att längta tillbaka.) Det har varit lite både och att vara hemma så länge som jag varit, jag är glad att jag gjort det för inget sägs vara som tiden med sitt första barn och jag kan nog redan nu hålla med, även fast jag inte upplevt något annat. Men å andra sidan hade det kanske varit nyttigt att ta tjuren vid hornet och återgå till jobbet tidigare och dra ut på ledigheten på så sätt. 

 

Nu är det Martins tur att vara hemma tlls vi får tag på en dagisplats och det är intressant att höra vad han tycker och hur han upplever sin tid hemma som föräldraledig. 

 

Hej, Annelie!
Som jag har lääängtat efter en uppdatering :) Synd att du har haft det lite jobbigt men skönt att läsa att det går åt rätt håll.
Och sen, vilka bilder!! :) Ellen är ju underbar och på bilderna känner jag igen miner och blickar som jag har sett hos Livia. Det jag älskar mest är nyfikenheten och livsglädjen som barn har.

Det är inte omöjligt att du stöter på Christian o Livia nu, dom är i Umeå tors-sön medans jag så snällt fick stanna hemma och jobba. Nu när jag fick se bilderna av Ellen så hade jag mer än gärna följt med och träffat er. Hur kul hade inte det varit?! :)
Miss you!