Grinmetoden
- Men jag VILL ha mer blåbär!
stughäng
Jag var ledig torsdag och fredag och vi spenderade dagarna i stugan hos mamma och pappa. Otroligt skönt att få frisk lugt i lungorna och jag kunde slappna av. Vi krattade löv, bakade, drack vin, promenerade och allmänt bara va. Nu ser vi fram emot att Ellen blir frisk och ingen annan blir sjuk, så kan vi vara nästa helg i Majas stuga!
sjukdag
Idag fick bli en hemmadag. En hemmadag med lillan.
Det är en febrig tjej vi har just nu och det var tänkt att hon skulle vara med farmor idag då jag jobbar och Martin är borta. Men när man är så här ynklig passar det allra bäst att bara vara hemma.
Nu ska jag passa på att röja litegrann innan lillan vaknar. Tjohej.
påväg
Jag har kommit på att jag gärna visualiserar mitt liv som en landsväg. Och att jag färdas på den.
Det kanske låter flummigt. Att jag liksom är ett fordon i ständig rörelse.
Jag kommer på mig själv i bland att jag kommit helt ur spår, att jag har hamnat på en avfart någonstans, en enslig skogsväg och är helt vilse. Att jag behöver hjälp att komma därifrån.
Dom gångerna är jag glad att ha kommit just till den insikten, för det finns gånger jag kört vilse och inte ens vetat om det, sårat folk och sagt och gjort saker jag inte kan stå för idag.
Jag kommer på mig själv i bland att jag kommit helt ur spår, att jag har hamnat på en avfart någonstans, en enslig skogsväg och är helt vilse. Att jag behöver hjälp att komma därifrån.
Dom gångerna är jag glad att ha kommit just till den insikten, för det finns gånger jag kört vilse och inte ens vetat om det, sårat folk och sagt och gjort saker jag inte kan stå för idag.
Ibland har jag kört så långt på denna ensliga väg att jag inte ser någon utväg än att ta professionell hjälp. Någon som liksom plockar upp mig och lyfter mig tillbka på banan. Så att det bara är för mig att börja om på ruta ett.
Att stå med båda fötterna på jorden är något jag eftersträvar, och det är så otroligt skönt när man har just den känslan. En känsla av styrka och lugn på samma gång.
Ibland när jag har en sämre period sätter jag mig i baksätet och kopplar in autopiloten bara för att vila en stund. Åtminstone tror jag att det är det jag gör, när det egentligen bara skadar mer än gör nytta. När jag tittat mig själv i backspegeln har där inte varit ett ansikte som jag velat se, inte den som jag egentligen är. Därför har jag helt enkelt undvikit det. Jag har i så många år gasat och bromsat på samma gång.
Jag är en väldigt stark person. Det är bara det att jag tvivlar på mig själv allt för mycket, och allt för ofta. Ifrågasätter och trycker ner.
Men jag jobbar på det, och det känns bra.
Jag är en väldigt stark person. Det är bara det att jag tvivlar på mig själv allt för mycket, och allt för ofta. Ifrågasätter och trycker ner.
Men jag jobbar på det, och det känns bra.
Det här är livet. Del 10.
Igår hade jag lyckan att få höra Ellen säga "mamma" för första gången.
Vilken härlig känsla, som jag väntat!
Ellen show
Ellen har precis kommit på det här med att dansa och jag lyckades få en liten del av det på film.
Det här videoklippet tillägnar jag Nusse, vi skickar massa kramar och hoppas du mår bättre!
det här är livet. del 9.
Saker som får mig att le:
Billig frukt.
Konrad som prompt ska sova bredvid Ellen.
Diskberget på jobbet.
Billig frukt.
Konrad som prompt ska sova bredvid Ellen.
Diskberget på jobbet.
Sova sova säng säng säng
Idag lever jag på lånad tid känns det som.
Gick av mitt nattpass igårmorse vid 4 tiden, började jobba 05.30 imorse.
Schemat är verkligen skit ibland, men jag vet att schemaläggaren gör så gott hon kan.
Ikväll blir det alltså en tidig kväll för familjen Karlsson/Burström då Martin knappt har sovit inatt heller på grund av tandvärk.
Jag har knappt sett min lilla familj i helgen på grund av nattjobb och jag längtar så efter en hemmakväll i lugn och ro! Det får bli i helgen.
det här är livet. del 8.
Ja, behöver jag säga mer?
Omstart.
Hej, minns ni mig?
En hel evighet och ett halvt liv har passerat sen sist,
känns det som.
På ett sätt känns det nämligen som att jag inte är samma person nu som innan sommaren.
Det har, för att vara helt ärlig, varit en av dom jobbigaste somrarna på väldigt länge. För att inte gå in på detaljer så har det mesta handlat om mitt eget mående som jag inte prioriterat och därför varit nära att gå in i väggen.
Det har varit underbart att få uppleva Ellens andra sommar och se henne lära sig gå och upptäcka saker för första gången, men mina egna krav på mig själv och mina måsten, mina förväntningar har bara blivit för mycket.
Nu har jag lappat ihop mig själv lite, sökt hjälp, och på något sätt landat en aning. Jag började jobba för ett par veckor sedan och även om det hela skedde rätt motvilligt kom jag på mig själv med att tycka det var oväntat skönt att få lämna hemmets trygga vrå och faktiskt göra något annat.
Jag känner mig liksom "klar" med att vara mammaledig för tillfället. (Även om jag självklart alltid kommer att längta tillbaka.) Det har varit lite både och att vara hemma så länge som jag varit, jag är glad att jag gjort det för inget sägs vara som tiden med sitt första barn och jag kan nog redan nu hålla med, även fast jag inte upplevt något annat. Men å andra sidan hade det kanske varit nyttigt att ta tjuren vid hornet och återgå till jobbet tidigare och dra ut på ledigheten på så sätt.
Nu är det Martins tur att vara hemma tlls vi får tag på en dagisplats och det är intressant att höra vad han tycker och hur han upplever sin tid hemma som föräldraledig.
