Paus

Ledig dag idag och den har varit så otroligt välkommen.

Några timmar till att hämta andan och bocka av lite på "att göra listan" som aldrig tycks bli mindre.
Jag förstår inte, det känns som att det alltid alltid är hundra saker att göra och stå i, personer att besöka, samtal att ringa, kylskåpet är alltid tomt och golven behöver konstant dammsugas.

Typiskt småbarnsföräldrar kanske, men jag vill inte leva med den här stressen i bakhuvudet hela tiden och en känsla av att jag helt enkelt aldrig hinner ikapp!

Dessutom har vi ju "bara" ett barn än så länge så det borde inte vara så mycket pusslande egentligen.
Och det blir väl det man gör det till, men jag gillar inte denna känsla av att vara otillräcklig. Kanske oftast för att orken inte finns när det är dags att börja tänka på sig själv.

Det handlar väl om att prioritera, att lära sig under tidens gång vad som är värt att lägga ner tid på och inte. Vad som faktiskt kan vänta och vad man mår bra av att göra.

Idag har vi inte gjort så mycket, bara det allra nödvändigaste. Tvätta, handla, städa lite, fixat lite jobbgrejer.

Och sen har jag suttit med en kaffe i handen och fötterna på vardagsrumsbordet.
Så jäkla bra.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0