Ja det har varit lite skralt med uppdateringar här på sistone, men vi har haft fullt upp med sjukdomar, födelsedagar och andra bestyr.

Så har magsjukan härjat inom dom här väggarna, och jag hoppas verkligen det är över för den här gången. Idag har jag börjat tvätta sängkläderna och handdukar och vädrat soffkuddar och filtar. Nu ska dom här bacillerna bort!

Martin kom hem från jobbet vid lunchtid igår och var rejält dålig, senare på kvällen när han äntligen börjat känna sig bättre var det min tur. Vilken jädra tur att vi inte blev jättedåliga samtidigt, det är så jobbigt när man inte bara har sig själv att ta hand om. 

Idag har vi legat lågt, vi tog oss faktiskt iväg och handlade lite men det är allt. Och mer ska man inte göra heller. 


Ikväll blir det fotbollstittande för sambon och jag går nog och lägger mig tidigt, eftersom jag magsjuke-vakat inatt! Huga.

OJ vilken konstig dag. 
Vi började imorse med en fruktansvärt trött mamma, alltså jag, och en väldigt pigg bäbis- som vanligt. Men sen mot förmiddagen var det kaos i Ellens mage vilket resulterade i 3 klädes ombyten på henne. När sedan lunchen skulle intas resulterade det i kaskadspya över mig och henne.. Inte så uppskattat nej.

Min hjärna alarmerade direkt: MAGSJUKA!!!!
Men som tur är har det inte hänt så mycket sen dess och jag börjar fundera på (för femhundraelfte gången) om det är tänder på G?
Nä för någon sån har hon ju fortfarande inte fått.



Lite själviskt kände jag direkt att modet sjönk då jag planerat att dricka vin med en av mina bästa vänner imorgon. Vi får helt enkelt se vad som händer under natten och dagen imorgon. Hon har kunnat äta både lite gröt och majsvälling under kvällen och jag hoppas att det är över nu. (Snälla låt det vara över nu!)


MEllan grinen tyckte hon att ajg hade för lite att göra och lyckades på ungefär 3 sekunder dra ut hela hennes garderob på golvet. Man tackar.

Så här är det nästan jämt.
Vid den här tiden på kvällarna.

Man har äntligen fått ungen att sova, och alla planer man smidit under dagen och saker man planerat att göra ”bara hon somnar” går i stöpet på grund av att energin tar slut ungefär precis då dom små ögonlocken faller ihop.

Då sitter man där, som en hösäck, ett kolli. Och tankarna byts mot ”hänga tvätt” till ”dö en skön och långsam död i soffan”.
Ja inte orkar man göra många knop.

Det är först nu, efter 10 månader, som jag känner hur trött jag är och hur lite jag sovit i perioder under det gångna året. Vilken himla tur jag hade som fick gå hem från jobbet med havandeskapspenning 2 månader i förtid och verkligen vila upp mig innan det bar till.

Idag är det ett år och tio dagar sen jag var på jobbet, det känns så jäkla skönt och jag har inte längtat tillbaka en endaste minut. Ett helt år har gått och jag står på andra sidan med fötterna fortfarande på jorden och har fått många svar på frågor jag inte ens visste jag hade. Det har gjort mig till en annan människa på många sätt, men det är inget jag önskar ogjort. Det har varit det häftigaste och roligaste men också det jobbigaste och tröttaste året i mitt liv, och jag kommer alltid sakna att jag inte fått uppleva det med mina närmaste vänner som varit på andra ställen i sverige och världen.

Vem vet var vi alla kommer befinna oss om ytterligare ett år, tanken är spännande men också lite skrämmande, och jag vet att var vi än befinner oss så hittar vi alltid hem igen.

Och i sommar ska vi ta igen det med råge, många av oss.




Jag säger godnatt med bilder från när Ellen lekte kylskåpshuligan efter vår senaste handling.

Jag ogillar såna här dagar- då det är mycket att göra men inget blir gjort. 


Idag har jag ingen energi och vi ligger lågt här hemma. Jag önskar mig lite sol och värme och fortsatt mycket sömn. Nu har jag kokat kaffe så efter det får det minsann bli ett ryck.

Idag blir Ellen 10 månader och det är omtumlande att hon blivit så stor, att tiden gått så fort- men ändå långsamt, och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag har blivit mamma! 

Det slår mig ibland när jag tex står i kön på Ica, och ser mig omkring, att herregud..
- här står jag och håller i mitt BARN... När hände allt detta?! 
När vi i måndags åt lunch ute på grund av fläktbyte i lägenheten, ser jag två tjejer sitta på andra sidan restaurangen och glo, jag hann bli riktigt irriterad tills jag förstod att dom bara spanade in lillan.
Det är väldigt många saker som kommit naturligt för mig med detta att skaffa barn och ha barn och vara förälder, och man tycker ju att efter 9 månader i magen och 10 månader utanför borde poletten trilla ner. Men det är bara så fantastiskt och otroligt att vara med om någonting som ens första barns födelse, det är en så stor händelse att det är svårt att greppa.

Jag minns min barnmorska på mvc berättade för mig om att när hennes första son föddes och sen började på dagis kunde hon fortfarande bli förundrad när han kom springande mot henne och ropade "mamma". 
Är det jag?



Nä, nu ska vi iväg till bvc och väga den här guldklimpen.

Jag har så mycket jag vill dela med mig av, i bild och text, men det får nog vänta ett slag till.
Jag är så jäkla trött för tillfället att jag snart somnar ståendes. 

Ellen har just somnat in på en förmiddagslur så jag tar tillfället i akt jag med. 

Idag lagar kocken här hemma flygande Jakob, smarrigt värre!

FLYGANDE JAKOB (Världens godaste)

Se fler recept från Catarina Algotsson på kokaihop.se.

Åh hej å hå. 
Här hemma är det sjukstuga för tillfället, magont, halsont, hosta och snuva. Dom två stackarna ligger och sussar i sängen medan jag just kommit hem från tandläkaren. 
Solen skiner och jag hoppas på en bra dag!

Mer uppdatering kommer senare.