Ikväll, efter en hel dag av ryggvärk, tänkte jag inleda projekt "få ungen att somna i sin egen säng". Det gick sådär.

Hon låg i sin säng och applåderade medan jag satt bredvid och sjöng. 

Självklart tappade jag orken, tålamod är inte min bästa sida även om det blivit bättre dom senaste 9 månaderna, så jag får fortsätta en annan kväll.


Det är helt otroligt att få ha en sån härlig liten solstråle här hemma. Visst är det jobbigt stundtals, men det finns inget som går upp mot när dom där små ögonen lyser av bus och hon skrattar så att hon inte vet vart hon ska ta vägen...