- Är Ellen en kille?

- Nä, sa jag, hon är en tjej. 
- Men då måste hon ju ha ett långt hår! Svarade han bestämt.

Detta fick mig att tänka efter på alla roliga saker man hört och blivit frågad av sina syskonbarn genom åren. Som ni förstår är det mycket och så mycket skratt det frambringat så har jag/vi nog förlångt våra liv med ett par år.

Jag hoppas att mina systrar inte blir arg på mig för att jag delar med mig av detta, det är ju bara så himla roligt.
Två av mina favoriter är...

Vi satt och åt lunch på Julafton när Jonas 7 år vänder sig mot Ellen (då drygt fem månader) och säger:

- Lilla Ellen, kan man dela siffran 5 lika??

- Men Jonas, svarar vi, det kan du väl inte fråga henne om, det vet väl inte hon!?

Han utbrister argt:
- MEN HON SVARADE JU NEJ NÄR JAG FRÅGADE OM 10!!!

Eller den här:

För ett par år sen var jag barnvakt åt min äldste systerson som då var 10 år, och vi skulle gå in till stan för att möta upp hans mamma. 

På vägen dit tittar han på mig och säger:

- Ja när man blir gammal slutar man växa och krymper istället.

- Jaha, säger jag och anar att här kommer nog ett guldkorn, och hur vet du det?

Då tittar han på mig som att jag vore dum i huvet och säger:

- Ja men du tror väl inte att mormor är sådär liten i verkligheten???

När Ellen blir större och börjar prata ska jag absolut köpa mig en bok och skriva ner alla små kvickheter hon kommer med. 

Förresten är man väl inte smartheten själv, jag har nog allt för ofta virrat till det och kastat om ord och bokstäver, det är ju tur att dom nära känner en så bra att dom förstår vad man menar. Och ibland får man ju faktiskt skylla på att man inte är vid sina sinnens fulla bruk.

Som till exempel när jag skriker på förlossningen: