stormvarning!



Äntligen somnade hon.. vi får se hur länge det dröjer innan hon vaknar igen. Det är lite svårt att komma till ro när man lär sig så mycket nytt på dagarna. 

Martin åkte på fotbollsmatch för ett par timmar sen, och vilket kaos det har varit här hemma sen dess!

Ibland glömmer man helt enkelt av sig och lämnar saker framme som sen blir grundligt undersökta av ivriga fingrar och en nyfiken mun.
Den här gången var det kaffekoppen, med kaffe kvar i (!!!!, tur bara att det var kallnat kaffe), som blev utspillt på vardagsrumsmattan.
Och medan jag drog fram rengöringsmedel i all hast tänkte jag inte på att stänga städskåpsdörren.. ni kan ju gissa var jag hittade henne sen. Satt och drog svinto i småbitar och tuggade på grillgallerborsten.
Och medan jag sköljde upp hennes kläder som var helt bruna av kaffe var det näranära att tangentbordet som vi använder till teven skulle bli blött av ett glas vatten som min eftermiddagsgäst lämnat framme och som jag glömt ställa bort. 

Orutinerat Annelie!

Kläderna från tvättställningen och besticken ur diskmaskinen har vi också hunnit med att bråka om också, men det är ju bara som det brukar vara.


Allt detta följdes av ett hysteriskt skrattanfall från hennes sida när jag ruskade om henne och morrade att "det luktar ju bara kaffe om dig!"
Ja, det är så svårt att bli arg på denna underbara unge.

Hon vågar släppa taget mer och mer och hon kommer med absolut säkerhet att gå innan hennes 1-årsdag, som nu närmar sig med stormsteg!

Iförrgår hittade vi även en liten liten vass tand i hennes mun för första gången, den är svår att se men nog finns den där alltid! Jag som nästan började tro att hon skulle förbli tandlös =)


För övrigt hade jag ett allvarligt snack med mig själv när jag stod i duschen i morse, nu är det dags för förändring. Jag ska verkligen försöka bli bättre på att släppa saker och ting och inte älta så förbannat. Det får bli som det blir och ska försöka inte bära allt på mina egna axlar. Jag måste bli bättre ta hand om mig själv och lyssna på mig själv.

Nog sagt, nu ska jag röja upp lite här i krigszonen!

Och undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå för Martin i höst att vara pappaledig med en sån här virvelvind.. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0