Hemma i stan för att tvätta lite kläder och träffa vänner innan vi åter beger oss till stugan för midsommarfirande.

Har fått lite egentid och energin håller på att sakta komma tillbaka, hoppas det fortsätter så. Tyvärr har vi dock åkt på en förkylning, men så länge Ellen håller sig någorlunda frisk så ska jag försöka att inte klaga så mycket!

I torsdags tog vi ett gemensamt beslut att jag ensam skulle åka ut till stugan med mor och far för en natt och Martin skulle ta med Ellen och komma dagen därpå.  Det var med blandade känslor jag satte mig i bilen. 

Såå himla skönt att få sova ensam en natt, jag använde mig av hela dubbelsängen, vaknade tyvärr av ont i ryggvärken men drog mig extra länge innan jag steg upp. Jag hade dåligt samvete att jag givit mig av, men det var ju sannerligen min tur, och dom hade ju självklart klarat sig utmärkt utan mig. Det kändes nyttigt för alla inblandade =)


På ett sätt känns det som att dagarna bara springer iväg, men det är nog för att det varit så regnigt hittills på vår ledighet. Man har liksom lite svårt att leva i nuet utan tänker på vad man ska/kan göra så fort det blir fint väder!
Jag får lite panik över att det redan gått 2,5 vecka och försöker fundera ut vad vi haft för oss under dessa dagar. 

Det blir lätt mycket att göra och så fort vi kommer tillbaka till stan till exempel så är dagarna redan fulltecknade med personer att träffa, folk som vill ha hjälp med diverse saker och en "att göra lista" att ta tag i. Misstolka mig inte för vi gör inget vi inte vill, men tidsoptimister som vi båda är bokar vi in alldeles för mycket på alldeles för lite tid. 

Tänker fortfarande med jämna mellanrum tillbaka till den här tiden förra året och sitter gärna och tittar på bilder. 
Känslan av lycka och förundran är stor när jag ser min stora mage på bild och sen tittar på den här livliga krabaten som precis håller på att öva sig på att gå.