Öbacka i mitt hjärta
Åh vad less jag blir, att varje dag måste vara en kamp! Vi kämpar numera varje dag och varje hunger med amningen, och sen likadant med sömnen. Det grinas och fäktas hejvilt så man blir alldeles matt. Det blir vi alla tre.
När hon inte tar bröstet försöker vi med flaska, och gröt. Och jag kan ju säga att jag är väldigt glad över att vi har tvättmaskin i lägenheten för det behövs.
Inatt har hon dock sovit så himla bra och det är så skönt att ha lite energi att hämta. Nu ska jag försöka röja undan lite grötrester medan hon powernapar, och drömma mig bort ett par hundrameter till den här lediga lägenheten på 108 kvadrat... Synd att hyran ska ligga på nästan 9000, annars hade det varit perfekt att bara bära över möblerna.
Kommentarer
Trackback
