Igår var vi med Ellens farmor hela dagen. Hon slutar tidigt på fredagar och det hör till vanligheterna att vi då ses, hon kommer oftast hit och vi umgås, pratar och busar med Ellen. Vi brukar sen ta en promenad in till stan för att möta upp våra respektive på Bishops. Igår tog jag med mig Ellen och åkte hem till dom istället. Vi svängde förbi Barnens Hus och Ellen fick sin första pulka och lite andra småleksaker.


Jag är så glad att vi har en så fin kontakt, svärmor och jag. Som hon säger känns det mer som att vi är kompisar och vi kan prata om allt. Hon är någon att lita på och jag är så glad för det, sen att hon är om möjligt mer peppad på Ellen än vad jag är gör ju inte saken sämre. Jag skickar ivirgt bilder till henne så fort lillan lärt sig något eller gjort något utöver det vanliga.. Min egen mamma är mer tillbakalutad då detta är hennes sjunde barnbarn. Visst är hon glad och intresserad som en mormor ska vara, men det är roligt att dela den här första-barnet-hetsen med någon som är lika uppspelt. 

Idag har vi haft en, som vi kallar det, friluftsdag i stugan. Jag och min lilla familj tog med oss min kompis Sofie och mötte upp mamma och pappa och min syster med familj för att skotta tak och se över diverse saker. Alla har fått använda muskerna rejält och träningsvärken lär dyka upp tidigt imorgon, men den är så välkommen! 

Ikväll är jag ensam hemma, det känns fantatstiskt tråkigt men ändå skönt. Det var ett tag sen nu som Martin var borta och jag tror bestämt att jag ska komma ikapp med Greys Anatomy.. Det finns alltid saker som behöver göras och fixas, men ikväll är det ju faktiskt lördag och jag ska banne mig slappa! 

För övrigt är jag sjuuuukt less på att amma och vara vaken på nätterna. Jag behöver sömn i icke avbruten form och slippa vara grinig för att jag får för lite. Jag behöver vin i stora mängder och få sitta och snacka skit med allt som hör till. Jag längtar så mycket efter att få tillbringa varma sommarkvällar med en kall öl i handen och känna mig lite salongsberusad så där så allt är bara underbart..

Men min tid kommer. Nu ska jag tända lite ljus och mysa i min ensamhet, so long!

Sitter och väntar på att Martin kommer hem från träning. Är skittrött men så fort han kommer hem så piggnar jag till, på gott och ont.

Föräldragrupp igår, jag satt och berättade om Ellens klängfasoner och att hon bara mest är grinig nu, medan hon satt och log och gjorde pruttljud med munnen. Jag fick inget gehör för min beklagan. Så fort vi kom hem igen blev det dock grin igen, det får bli besök på öppna förskolan oftare, hon är nog helt enkelt uttåkad på sin mor!

Snöstorm utan dess like, vi har bara varit hemma idag. Martin har fått skotta sig ut imorse och in ikväll när han kom från jobbet. I veckan har vi Taco-vecka enligt Martins önskan, och hur less kan man inte bli på tacos? Det har blivit lite olika varianter som tacopaj, tacogratäng, fajitas och vanliga tacos... MEn imorgon tror jag nog det får vara nog. Jag har hållt ut länge nog tycker jag. Det här var en av dom smarta idéer han kommer hem med från jobbet liksom den idéen att vi ska ha en dag då vi firar alla högtider på en och samma gång... Midsommar, jul, kräftskiva, fettisdag och så vidare och så vidare.. Nä, jag får nog sätta stopp för det! 

Nu hör jag han skottar här utanför, tredje gången idag. Och jag blir genast piggare...

So long!

Dagar som denna, med 7 minusgrader och jag ser att solen sakta stiger, känner jag livsgnistan sakta komma tillbaka efter vinterns mörker. Halleluja! Trots avbruten sömn så gott som hela natten och att lillan är sjukt klängig, har jag just nu energi, och tur är väl det!

Äh, jag kapitulerar. Bara sådär, jag ger upp. Jag vill bara krypa upp i något litet hörn någonstans och tycka synd om mig själv och att andra ska göra det också. Känna mig liten igen och bli tröstad, få höra att allt kommer lösa sig om jag bara håller ut lite till.



Jag saknar er, mina vänner långtbortistan och ni i kurrekurreduttland!



Jag måste abslut se till att hitta på något för mig själv snart. Fick ju presentkort på Hårizont av Martin i julklapp, kanske ska ta och boka in en tid för det. Och en massage, har ju en bekant som masserar för 250 kronor. Det är jag värd.

Jag har fått ha Martin hemma varje kväll den här veckan, han har slutat 17 och vi har inte haft något planerat på kvällarna utan mest tagit det som det kommit. Och oj vad jag uppskattat det, det har varit alldeles för stressigt med allt julstök och annat så jag har givit mig själv ett nyårslöfte om att stressa mindre. Jag känner att min kropp och mitt sinne har fått lida och jag tar det som ett varningstecken innan det är för sent.


Jag har så höga krav på mig själv och tillslut tar det bara stopp. Jag vet att jag inte kan lösa världsproblemen men oj vad jag ger mig ut för att göra det.. Jag borde lova mig själv att lyssna mer på mina egna råd.


Usch, vad deppigt allt låter. Men det får vara så för tillfället. Nu ska jag krypa ner i sängen snart och hoppas på en sömnig natt utan mardrömmar och tar nya krafter imorgon!

So long!

Åh vad less jag blir, att varje dag måste vara en kamp! Vi kämpar numera varje dag och varje hunger med amningen, och sen likadant med sömnen. Det grinas och fäktas hejvilt så man blir alldeles matt. Det blir vi alla tre. 

När hon inte tar bröstet försöker vi med flaska, och gröt. Och jag kan ju säga att jag är väldigt glad över att vi har tvättmaskin i lägenheten för det behövs.

Inatt har jag sovit från 23.30 till 07, i ett svep! Halleluja! Jag bara älskar när den här lilla ungen överraskar med såna saker.

Jag är trots det ofantligt trött idag, det är som att när jag väl får sova så märker jag hur skönt det är och hur trött jag egentligen är så jag liksom faller sönder. Det enda jag vill göra är att fortsätta sova. Man är ju liksom aldrig nöjd.

Det har snöat tonvis dom senaste dagarna och vi har fått skotta vår väg ut ur lägenheten. Igår var jag och Ellen aldrig utanför dörren utan det var en riktig hemmadag, vilket säkert också har att göra med denna trötthet. Idag är det bara slask, denna snö som kom och nu detta regn gör det omöjligt att gå ut med vagnen. Åh vad jag är avis på er som får vara i varmare länder!

På tal om det så har Martin avlagt ett nyårslöfte om att vi ska åka utomlands i år, vi får väl se om han lyckas hålla det?

Vi har fortfarande inte lyckats få Ellen att ta flaskan, och hon blir bara frustrerad och skriker när det kommer till amningen. På ett sätt vill jag bara sluta amma, jag är så less! Men det har samtidigt gått så himla bra och det är så mysigt, så jag kommer säkert sakna det och jag vet nog inte hur bra jag har det, som alltid har maten med mig och aldrig behöver tänka på att värma upp den. Idag ska vi till bvc och väga igen, får se vad som blir av det hela.

Hon är en riktig liten spjuver och håller nu mest på med ljud som "Heeeeuuu" och "pppffffffffff".. det blir nog en liten Einstein det här. 

Nu vaknar Ellen efter sin powernap och jag har fått lite energi efter en hink med kaffe (och magknip och kaffedarr), så jag kanske ska ta och försöka tvätta håret. Det blev ett toalt misslyckande igår då jag glömde skölja ur balsamet. Amningshjärna.

Lite mycket att stå i just nu så uppdatering får vänta ett slag.

Ni får hålla tillgodo med en bild på Ellen så länge, från julafton.