jagad
Är så sjukt seg och trögstartad. Hösttröttheten slår till som en käftsmäll och det är svårt att värja sig. Skjuter allt framför mig och lägger saker och bekymmer på hög. Sjunker ner i ett tillstånd av apati och ångesten lurar om hörnet.
Vaknar upp till våren igen och undrar vad som hände.
Då har jag ett helt liv att ta igen.
Nä det här mörkret är inte bra för mig.
Förra året den här tiden hade jag så många obesvarade frågor, var orolig inför framtiden och hur allt skulle gå. Nu sitter jag här med facit i hand och den sötaste dottern jag bara kunnat drömma om. Jag har fått många svar, många bekymmer lösta och ett hopp inför framtiden. När våren kommer igen har jag en plan över hur den närmaste framtiden ska se ut rörande arbete och familjeliv.
Och i år får jag mysa hemma hela hösten och vintern. Jag får vara med om min dotters första jul, vara med i hennes utveckling och lära henne sitta, krypa och stå. Jag längtar! Och att ha någon som står vid min sida när allt känns jobbigt finner jag inga ord för, han är min klippa.
I år är jag inte lika rädd för mörkret och mardrömmar som jagar mig på nätterna. Jag har en liten nattlampa tänd i sovrummet så jag kan se mitt lilla liv som sover bredvid :)
Kommentarer
Trackback