katthår och lakrits
Har en sjukt mysig katt som ligger här bredvid och vill bli kliad på magen. Kliar honom en liten stund, och får halva hans vinterpäls i händerna känns det som. Tänk att man glömmer bort det här med katthårets förbannelse mellan årstiderna. Jag får försöka se det positiva med det, se det som ett vårtecken. Och så fasligt mycket hår brukar han inte lösa.. Eller? Just nu känns det som en never ending story. (Speciellt när man jobbar i svarta kläder).
Det tråkiga med det är att nästan alla av mina vänner är allergiska. Och jag som verkligen älskar att ha folk över. Det är bland det roligaste jag vet att bjuda på middag, eller ha fest. Jaja, vad är väl en bal på slottet... Man är ju otroligt lyckligt lottad som slipper detta med allergier.
När jag var liten var jag allergisk mot lakrits. Minns att jag var på födelsedagskalas hos någon av mina barndomsvänner som bjöd på gräddtårta med nonstop på. Jag tackade nej till, eller bjöd bort nonstoparna som var svarta, eftersom jag inte tålde dom. Ja, tänk vad man kan lura i sig själv. Min sk allergi kom från när jag hade ätit lakrits en gång och sen fått magsjuka. Och eftersom magsjuka alltid har varit en av mina största fasor i livet (förutom tandläkarn), tills jag blev gravid och verkligen lärde mig spy, vägrade jag äta lakrits i flera år efter det. Var helt övertygad om att jag var allergisk, jag hade ju spytt av det!
Nu vet jag ju självklart bättre (eller?) och även om jag var allergisk mot lakrits nu, skulle jag nog hitta på ett sätt att skrapa bort det svarta på nonstopen bara för att komma åt chokladen..
Imorgon är det fredag och efter kl 21 är det ledig helg. Martin kom hem igår från Sthlm och ordningen är åteerställd. Dessutom kommer min bästa Maja hem från Norge i helgen oxå.
Nu ska jag tvätta ur färgen ur håret, och försöka få bukt med illamåendet, och mig själv
Kommentarer
Trackback