Måndag, ledig dag. Tog sovmorgon imorse och lät kroppen vila efter en jobbhelg. Skönt, men har varit lite stressad hela dagen över något jagvetintevad. Har försökt betala lite räkningar och fixa lite grejer ihopp om att stressen skulle försvinna. Tog en liten promenad till nya tågstationen där jag mötte upp mamma och pappa för lite fika i vårsolen. Efter det kände jag lite pirr i benen och längtade efter en promenad efter älven. Åh vad jag saknar att kunna gå jättefort på långa promenader, lyssna på bra musik och rensa tankarna. Men idag var jag glad att ryggen pallade en liten promenad i alla fall.

Lyssnade på Daniel Adams Ray och tänkte på framtiden. Hade tänkt stanna till vid en parkbänk och vila och sola lite, men bäbisen i magen började sparka som för att mana på mig, fortsätt!

Jag är som så himla bra på att jobba emot mig själv. Mitt inre sätter upp för höga krav på både mig och hur allt ska vara. Sen får jag kämpa för att avdramatisera det hela, ta endag i taget och vara glad för det man faktiskt har.

Känslan tar över och jag låter mig ryckas med. Lycka över att vi ska ha barn, att vi är vi, att vi är två, att vi ska bli tre. Känslan av att allt kommer att ordna sig. Känslan av att allt är så himla bra.