jag vet, jag är väldigt dålig på uppdatera just nu,.. tiden liksom bara rinner iväg! förhoppningsvis får jag en liten stund för mig själv snart och då blir det av! :)

Efter mycket namnfunderingar kom vi fram till att hon ska heta Ellen. Inget namn vi hade tänkt så mycket på innan, men det känns liksom rätt att hon ska heta det. Så får det bli.

Jag har så många tankar och känslor jag vill dela med mig av. Jag svämmar över. Men det får bli en annan gång, jag och Ellen är ensamma hemma ett tag för Martin är och träffar jobbarkompisar. Ellen ligger och gnyr och grymtar i vagnen och vill att jag ska vagga henne, och hennes ord är min lag nu för tiden. 

Mamma-känslorna ökar för varje dag och jag blir som besatt av henne. Hennes lukt, hennes små små fingrar och tår, hennes mjuka hår, hennes söta näsa och hennes omedvetna leenden. Jag kan inte få nog och verkligheten tynar bort i jämförelse. 







Jag blir uppfylld av känslor av lycka och det är svårt att förstå att vi är en liten familj. 



Nu ska vi lägga oss i sängen och vänta på pappan som snart kommer hem. Han kan inte hålla sig borta så länge från oss, som tur är :)

världens sötaste lilla flicka tittade ut 04.56 på lördagmorgon, efter 24 timmar! martin var min klippa i stormen och jag hade inte klarat det utan honom! nu är vi en liten familj på tre personer som lever och mår. sover, grinar, bajsar, skrattar och är lyckliga. det kan inte bli bättre än så här!

jag har troligtvis fått biverkningar efter ryggbedövningarna jag fick, har huvudvärk från helvetet som vägrar släppa. imorgon ska vi på återbesök på bb hemvård så då ska dom få börja en utredning hade jag tänkt. jag är så trött efter bara ett par timmars sömn på flera dygn, såriga bröstvårtor, blöder, svårt att kissa och... bara... helt lycklig. 

jag skriver mer sen, nu ska jag lukta på min lilla tjej..

Bf + 3.
Det säger väl allt.
Fast jag kämpar på. Försöker iaf. Var hos barnmorskan igår, min ordinarie har semester så det fick bli en annan men hon var trevlig också. Jag hade hoppats på att hon skulle kunna göra en undersökning så jag fick veta om det hänt nåt, men nä det ville hon inte. Ville inte få upp mina förhoppningar om att det skulle starta snart och sen kanske det inte gör det... Jag förstår tanken men samtidigt hade det varit ganska skönt att få lite positiva nyheter, eller nyheter iaf, nu känns det bara som att jag är fast i ingenmansland och alltid kommer vara gravid. Plötsligt händer det, jag vet, men åh vad less jag är. Och ja, det har bara gått 3-4 dagar över tiden beroende på hur man räknar, men det känns som en evighet. Det känns som att bara dagarna glider mig ur händerna och en känsla av misslyckande tränger på. 

Idag har jag bara känt för att grina. Det har bara varit en sån dag. Imorgon blir nog bättre, det har jag ställt in mig på. Jag kommer vakna med mer energi och ska njuta av dagen. 

Samtidigt som jag verkligen vill föda, är jag fortfarande sjukt nervös och känner mig inte helt redo. Det kanske man aldrig riktigt gör?

Vi har spenderat Martins första semesterdagar i stugan, haft det underbart bra. Vi fick låna dubbelsängen hos Carola och dom tog gästsängarna, jättesnällt och vi har sovit bra. Vi har varit på marknad, hemvändardag, firat födelsedag, grillat, solat och målat gäststugan. Fint väder har vi haft och kände oss ganska nöjda när vi kom hem till stan igen. Vi ska försöka fördriva ett par dagar i stan nu, så får vi se vad som händer. 

Martin är på fisketur och jag tror jag ska krypa ner i sängen rätt snart. Det sparkas så mycket i magen ikväll så jag tror pyret försöker hitta en alternativ flyktväg!

Bf imorgon. men tror inte det blir något. håller nu på att planera inför en tripp till stugan igen.. känns lite drygt att sova borta om ja ska vara ärlig men blir galen av att bara vara hemma oxå. Som det ser ut nu åker vi till Nyhamnsfjärden ikväll, Martin vill sova en natt i deras stuga, för att sedan åka vidare imorgon. Imorgon är det hemvändardag i Gulltjärn, där vi har stuga, brukar vara ett par hundra människor som letar sig dit varje år. Och om inte annat får jag ju kanske något annat att tänka på ett tag. På måndag fyller Johannes 11 år och på tisdag är det marknad i Burträsk. Så inte helt omöjligt att vi stannar borta ända till dess.. På onsdag är det barnmorskebesök inbokat så då måste vi ju vara hemma igen. 
Det känns som sagt jobbigt att sova borta, så osköna sängar och trångt, men stannar jag hemma kanske jag börjar klättra på väggarna? inte helt omöjligt.



Det står i en bok jag läst att man gärna ska provåka sträckan till förlossningen så man vet hur lång tid det tar, även i rusningstrafik. För vår del känns det som att trafiken spelar mindre roll, jag tror vi landar på 3-4 minuter vilket som! :P 
Fast det klart, går vattnet imorgon får vi ju plussa på restiden med en timma..... Gah, nu blev jag nervös-
Tror jag ska snabbpacka det sista i bb-väskan innan vi åker, bara så att.... 

Igår blev det som sagt middag ute, jättetrevligt! Vi åt indisk mat på Taj Mahal och köpte godis och hyrde film på Hemmakväll. Jag kände mig fräsch för en gångs skull och värmen var inte så påfrestande. Idag blev det sovmorgon och sen har vi städat lägenheten och varit ute på promenad. Efter halva sträckan blev jag då akut kissnödig och fick ägna resten åt att gå och öva knipet. Inget ont som inte har något gott med sig. 

Nä packa var det ja,... 

Åh idag har det varit värsta ovädret här! Åska, dunder och brak! Regnet har bokstavligen öst ner! Åskan slog ner inte så långt ifrån där vi bor, vi blev strömlösa. Konrad sprang och gömde sig under sängen och det hade jag oxå gjort om jag hade rymts. Det fick bli i sängen för min del, med täcket över huvudet. Så gick det med mina planer att baka idag, fast det gör inget, kommer ju fler dagar... 

Jag har som mest ändå bara svävat på små moln hela dagen... Martin får nämligen semester idag! Rättare sagt om 8 minuter! Jag tror jag är mer peppad än honom... :) Har precis duschat och fixat håret, vi ska fira med att gå ut och äta middag. Tänk att få vara tillsammans i minst 4 veckor tillsammans, det är första gången vi är lediga så länge samtidigt. Jag ska njuta så mycket av hans sällskap så att det blir skönt när han går på jobbet igen! Men antagligen kommer jag väl vara så trött då att jag bara ber honom att stanna hemma längre.. :)

so long!