det blir helt enkelt aldrig som man tänkt sig!


mamma ringde halv 9 medan jag satt och åt frukost i lugn och ro. min plan var att äta frukost, packa och sen inhandla motorolja och div annat som behövs inför 2 dagar i stugan. jag hör direkt på henne att det är något.. det visar sig att pappa varit dålig inatt igen och att dom nog är på väg in till stan. 

det viktigaste är ju självklart att pappa mår bra. men jag hade verkligen sett fram emt att vara i stugan, jag, martin, konrad, mamma och pappa. jag hoppas verkligen han börjar må bättre snart, jobbigt att inte veta vad det är för fel.

igår var jag en sväng på vc, och när jag sen kom hem hamnade jag i en formsvacka. ryggen började värka något otroligt och jag kunde inte sluta gråta. jag skulle jobba 17-02 igår kväll men det blev bara till 23. och det tycker jag ändå är ganska bra gjort för att vara i vecka 30. (vecka 30 helt sjukt vad tiden går fort!) jag grät på vägen till jobbet, och på vägen från jobbet... hoppas det inte fortsätter idag, man blir som less!


om det nu inte blir stugan idag, ska jag unna mig lite tröstshopping, om det är några affärer öppna. det är väl meningen att man ska "bygga bo" av något slag..?! :) ah, vi får se..